| Summary: | Mötesögonblicket har av The Boston Process of Change Study Groups beskrivits som den huvudsakliga förändrande faktorn i psykoterapiprocessen. Åtta psykoanalytiskt utbildade psykoterapeuter intervjuades om sina upplevelser av fenomenet mötesögonblick. Materialet analyserades med en kvalitativ metod, (Interpretative Phenomenological Analysis), (IPA), i syfte att undersöka både gemensamma och individuella upplevelser av fenomenet och dess betydelse i den psykoterapeutiska processen. Från resultatet framkommer mötesögonblicket som en stund då patient och terapeut upplevs vara på samma plats som inringas av en fördjupad närvaro kring vad som sker mellan och inom dem både och ett mer sant och öppet utbyte. Terapeuten kommer nära men ändå vara sig själv, bli en motpart i patientens själsliv. Mötesögonblicket, den fördjupade närvaron och utbytet, väcker kontakt med och stärker förbindelser fler aspekter av patientens personlighet: fler sidor hos patienten gör erfarenhet av att få äga rum i relation till terapeuten. Mötesögonblicken kan därför tjäna som knutpunkter i den terapeutiska processen, genom att knyta ihop aspekter av det föregående arbetet till en igenkännbar gestalt, något som för första gången går att tala om, vilket blir ett fönster eller ingång till ett fortsatt arbete. I diskussionen tecknas den gemensamma platsen som ett intersubjektivt landskap av ömsesidigt inflytande och en gradvis mognande igenkännandeprocess där patient och terapeut genom att försätta sig i resonans kan gestalta, synliggöra, uppmärksamma och bemöta fler aspekter av patienten.
|
|---|
