| Summary: | Under tjugohundratalets första decennier har det kunnat konstateras ett ökande av antal svenskar som sjukskrivs på grund av psykisk ohälsa. Vilka slags lärdomar upplever personerna att de tillägnat sig efter att ha varit sjukskrivna? Hur kan drivkrafter identifieras i personernas berättelser? Och vilka betydelser har samspelet med omgivningen haft för personerna vid återgång i arbete? Syftet med denna studie är att undersöka personers upplevelser om lärande efter en sjukskrivning till följd av arbetsrelaterad psykisk ohälsa. Studien är kvalitativ och bygger på åtta intervjuer av personer med egen erfarenhet av sjukskrivning. Dessa intervjuer har sedan analyserats med hjälp av Illeris tre lärandedimensioner samt delvis av Mezirovs transformativa lärande. Resultat och slutsats visar att det sker lärande efter en sjukskrivning där lärdomen varit ökad självkännedom, där drivkraften varit att åter komma in i ett sammanhang och där omgivningens bemötande och stöd haft stor betydelse. === During the first decades of the twentyfirst century, an increase in the number of Swedes reported on sick leave due to suffering from mental illness has been noted. What kind of learning do people experience after being on sick leave? How can driving forces be identified in their stories? And what meanings have the interaction with the environment had for people when returning to work? The purpose of this paper is to investigate people's experiences of learning after a sick leave due to work-related mental illness. The study is qualitative and based on eight interviews of individuals with own experience of sick leave. These interviews have then been analyzed using Illeris’ three learning dimensions and partly by Mezirov's9 transformative learning. The result and conclusion show that learning takes place after a sick leave where learning gave increased self-awareness, where the driving force was to be able to re-enter a context and where the receivement and support from the environment was of major importance.
|
|---|
