| Summary: | Syftet med denna magisteruppsats varatt empiriskt studera och ökakunskapenom hur professioner lär inom vården. Den fokuserar pålärande som förändrat deltagande och förståelse i situerade aktiviteter. Mot bakgrunden av att samtal spelar en avgörande rollför lärande ocheffektivt interprofessionellt samarbete, har fyra ronder på en intensivvårdsavdelning studerats. Kommunikation anses ofta, inom hälso-och sjukvården,vara viktigförgod informationsöverföring. Den här studien fokuserar, förutom på detta, på kommunikation som en konstituerande, social aktivitet som bidrar till lärande genominteraktionellaprocesser. Den teoretiska och metodologiska hemvisten för denna studie ärden etnometodologiska traditionen där samtalsanalys (Conversation Analysis) har en framträdande roll för att analysera lärande i interaktion i vardagliga samtal.För att besvara studiens syfte och frågeställningar har empiriskt material från observationer, ljudinspelningar och dokument samlats in frånfyraintensivvårdsronder på ett sjukhus i Sverige. Analysernasfokus har varit mikroanalytisktdär uppmärksamheten riktats motatt fånga det lärande som uppstår i interaktion mellan ronddeltagarna.Resultatet visadehur professioner inom intensivvården lär i det vardagliga arbetet och hur de i interaktion skapaderelevant kunskap. Analysen visadehur deltagarna i teamet tillsammans skapadekategorier(topiker) och ett meningsfullt innehåll i dessa. Deltagarnasinbördes relationer framträdde genom attde uttrycktesina förväntningar på sin egen och andras kunskaper samtidigt sommotstånd och ifrågasättande kunde bidra till reflektion i teamen. === The aim of this master thesis is to empirically study and contribute to increased knowledge about how professionals learn in hospital settings. It focuses on learning as changing understanding in situated social activities. Four intensive care rounds are studied on the backdrop that conversations play a key role for effective interprofessional collaboration and learning. Communication is often listed as a key ingredient for effective interprofessional practice in health care but is often associated only with information transmission. This study discusses communication not only as information transmission but also as a constitutive, social action that allows us to understand learning as a process of collective sensemaking. The learning that takes place is studied through the theoretical and methodological framework of ethnometodology and Conversation Analysis (CA). Conversational Analysis enables to study learning in interaction. In order to answer the questions posed in the study, the study draws on observations, audio recordings and artefacts from four daily rounds on an intensive care ward in a university hospital in Sweden. The empirical analyse used CA methods, including detailed micro-analytic attention to the spoken interaction. The results show how intensive care professionals learn in their daily work and how they build relevant knowledge during interaction. The analysis is based on how topicalizations and collective meaningmaking produce contents of learning within the team. It also shows how the participants make relevant knowledge relations through their expectations of themselves and others. It also reveals how opposition and questioning can increase learning through reflection.
|
|---|
