| Summary: | Syftet med min studie är att beskriva och analysera hur engelskundervisningen i åk 4-5 är utformad för att stötta elever med dyslexi i relation till Skollagens föreskrifter (SFS 2010: 800) om hur alla barn och elever har rätt till att få utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. I Skolinspektionens kvalitetsgranskning visar det sig att de dyslektiska eleverna inte alltid får en anpassad undervisning. Det visar sig också att de kompensatoriska hjälpmedlen används bristfälligt i samtliga ämnen samt att de flesta skolor anpassar undervisningen i form av stöd utanför den ordinarie klassen, trots att det enligt läroplanen sägs att undervisningen i första hand skall ges där (Skolinspektionen 2011:8). I min studie utgår jag från följande frågeställningar: Vilka strategier används av lärare för att stödja elever med dyslexi i engelskundervisningen? I vilken utsträckning upplever elever med dyslexi att de får stöd i engelskundervisningen? I vilken utsträckning används kompensatoriska hjälpmedel av dyslektiska elever i engelskundervisningen? Jag har använt mig av kvalitativa forskningsmetoder i form av intervjuer och observationer då de ger värdefull information om i vilken utsträckning engelskundervisningen är anpassad till de dyslektiska elevernas behov, om de dyslektiska elevernas syn på lärarens metod vid stöd samt vilka kompensatoriska hjälpmedel eleven har att tillgå. Resultatet av studien visar att den hjälp som den dyslektiska eleven får i ett integrerat klassrum inte alltid är optimal. För den dyslektiska eleven som får hjälp genom specialundervisning är undervisningen anpassad efter elevens individuella behov. Jag ser också att det finns kompensatoriska hjälpmedel på skolan, men de används sparsamt i engelskundervisningen.
|
|---|
