| Summary: | Många personer i livets slutskede kan, av olika anledningar, inte längre ta sina symtomlindrande läkemedel peroralt varför annan administrationsväg måste väljas. Studier visar att subkutan administrering många gånger är att föredra vilket kan medföra att det blir många ”stick” per dag vilka kan upplevas plågsamma för patienten. En kvarliggande subkutan kateter i vilken läkemedel kan administreras flera gånger skulle kunna minska antalet ”stick” markant. Vid ett implementeringsförsök av subkutana kvarliggande katetrar till personer i livets slutskede på en internmedicinsk avdelning uppmärksammades att inga nationella riktlinjer fanns att tillgå. Efter kontakt med ett flertal enheter och sökning efter lokala riktlinjer framkom att rutinerna kring hantering av subkutana kvarliggande katetrar skiljer sig markant. Syftet med studien var att beskriva hur sjuksköterskor hanterar perifera subkutana kvarliggande katetrar med fokus på personer i livets slutskede. Studien var deskriptiv med till största delen kvantitativ ansats med en kvalitativ del som redovisas kvantitativt i tabeller och text. Enkäter skickades ut via Svenskt Palliativt Nätverks nyhetsbrev. 119 sjuksköterskor som motsvarade inklusionskriteriet besvarade enkäten. Resultatet visar att subkutana kvarliggande katetrar appliceras för att minska antalet smärtsamma ”stick” och används både till intermittenta injektioner och kontinuerliga infusioner. Sjuksköterskor beskriver i studien att de är ett bra hjälpmedel i vården av personer i livets slutskede. De nackdelar som uppmärksammats är komplikationer som hudirritation, svullnad, smärta och att patienten inte erhåller ordinerad dos på grund av läckage. En jämförelse gjordes avseende hur länge subkutana kvarliggande katetrar får sitta och knappt 50 procent uppgav 6-7 dagar och resterande allt från 2-3 dagar till ”så länge det ser fint ut kring nålen”. Det är således stora skillnader avseende hur subkutana kvarliggande katetrar hanteras. Av sjuksköterskorna uppgav 23 procent att de saknade kunskap om hantering av subkutana kvarliggande katetrar vilket tyder på att det finns behov av riktlinjer baserade på vetenskap. Personer i livets slutskede och deras närstående kan lära sig att själva administrera symtomlindrande läkemedel vilket kan hjälpa till att bevara autonomi och minska oro för genombrott av svåra symtom och därmed ge ökad livskvalitet. Subkutana kvarliggande katetrar borde, enligt denna studie, användas mer frekvent och spridas fler vårdenheter. Slutsatsen är att det finns behov av, en nationell riktlinje baserad på vetenskap avseende hantering av subkutana kvarliggande katetrar. I riktlinjen bör avsnitt om applicering, omläggning, injektionsteknik, inspektion, dokumentation och hur länge katetrarna får sitta ingå. Many patients in the end of life can no longer take their symptomatic drugs, for which reason other routes must be chosen. Studies show that subcutaneous administration is often preferred, which may cause many "stings” per day which may be painful to the patient. A subcutaneous indwelling catheter in which drugs can be administered multiple times could significantly reduce the number of "stings". In an implementation trial at an internal medical department, attention was drawn to the absence of national guidelines. After contacting several units and searching for local guidelines, it was found that the routines of handling subcutaneous indwelling catheters differed markedly. The aim of the study was to describe how nurses deal with peripheral subcutaneous catheters with focus on people in the final stages of life. The study was descriptive with a quantitative focus, with a qualitative part that were quantitatively reported. Surveys were sent via the Swedish Palliative Network newsletter. 119 registered nurses who corresponded to the inclusion criteria answered the questionnaire. The result shows that subcutaneous indwelling catheters are applied to reduce the number of painful "stings" and are used both for intermittent injections and continuous infusions. Registered nurses describe in the study that they are a good aid in the care of patients in the final stages of life. The disadvantages that have been noted are complications such as skin irritation, swelling, pain and that the patient does not receive prescribed dose due to leakage. A comparison was made as to how long subcutaneous catheters may stay in situ and almost 50 percent reported 6-7 days and the remaining anything from 2-3 days to "as long as it looks fine around the needle". There are thus major differences regarding the way in which subcutaneous indwelling catheters are handled. 23 percent of the registered nurses reported that they lacked knowledge about handling the subcutaneous indwelling catheters which indicates that there is a need for science-based guidelines. Patients and relatives can learn to administer symptomatic drugs themselves, which can help maintain autonomy and reduce concern for breakthroughs of severe symptoms and thus give increased quality of life. Subcutaneous indwelling catheters should, according to this study, be used more frequently and spread at more units. The conclusion is that there is a need for a national guideline based on science regarding subcutaneous indwelling catheters. In the guideline, sections about application, dressing, injection technique, inspection, documentation and how long the catheters may stay in situ should be included.
|
|---|
