Sjuksköterskans stöd : att hjälpa patienter med psykossjukdom att uppnå empowerment och välbefinnande

• Main Authors: Magnusson, Alice, Sandelius, Patricia
• Format: Others
• Language: Swedish
• Published: Sophiahemmet Högskola 2018
• Subjects: Empowerment; Hanteringsstrategier; Kommunikation; Psykossjukdom; Välbefinnande; Nursing; Omvårdnad
• Online Access: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:shh:diva-2935

Bakgrund Psykossjukdom förknippas ofta till starka känslor såsom rädsla, oro och ångest. Psykiatrisk omvårdnad innebär att stärka patientens känsla av egenkontroll och hjälpa patienten att utforma hanteringsstrategier. Patienten ska ha möjlighet att uppnå bästa möjliga välbefinnande. Personer med psykossjukdom upplever lägre välbefinnande än personer som inte har psykossjukdom. Därför behövs det kunskap om hur sjuksköterskan kan anpassa omvårdnaden för att patienter med psykossjukdom ska kunna uppnå empowerment och uppleva välbefinnande. Syfte Syftet var att beskriva hur sjuksköterskan kan anpassa omvårdnaden för att patienter med psykossjukdom ska kunna uppnå empowerment och uppleva välbefinnande. Metod En litteraturöversikt genomfördes. Artikelsökningar genomfördes i CINAHL och PubMed. 18 artiklar inkluderades i resultatet. Tematisk analys tillämpades och resulterade i fyra teman som presenteras i resultatet. Resultat De teman som presenteras är Kommunikation och information, stöd och trygghet, delaktighet och copingstrategier. Resultatet beskriver att god skriftlig, muntlig och icke-verbal kommunikation är grundläggande för att patienter med psykossjukdom ska kunna uppnå empowerment och uppleva välbefinnandet. Stöd och trygghet kunde ges genom att visa närhet och förståelse. Att involvera patienterna i vården stärkte patienternas självkänsla. Olika hanteringsstrategier och aktiviteter ansågs viktigt för patienternas upplevda mående. Slutsats Att ha en god kommunikation med patienten visade sig vara en viktig del i att bygga upp en stödjande relation. Informationen som ges behöver vara personcentrerad. Patienter som blir involverade i sin egen vård upplever mindre negativa känslor än de som inte tillåts vara delaktiga. Att utveckla egna copingstrategier möjliggjorde att patienterna kunde uppnå empowerment. Patienterna behövde stöd utifrån sina individuella förutsättningar, ett personcentrerat förhållningssätt kan därför ses som essentiellt vid stödjande av symtom- och sjukdomshantering.