| Summary: | Skam förlamar och förminskar. Den fördärvar och fördämmer. Men kan man också utvecklas genom skam? Det tar denna vetenskapliga essä upp på ett tvärvetenskapligt sätt. Som logonom och pedagog har jag uppmärksammat min och mina studenters kommunikation i rummet under påverkan av skam eller i situationer då skam kan uppkomma. En yrkesrelaterad händelse som utlöste ett kraftigt skamtillstånd i mig startade en process som ledde vidare till ett utforskande av två pedagogiska situationer där jag detekterade och förebyggde skam under inlärningssituationerna. I dessa situationer visade sig att kommunikationen bortom orden blev avgörande för om inlärningsprocessen skulle gå vidare på ett konstruktivt sätt. Syftet är att undersöka betydelsen av den ickeverbala kommunikationen i rummet, de kroppsliga och röstliga signalerna, att läsa mellan raderna för att medvetandegöra denna kommunikation hos studenter och pedagoger. I sökandet efter det skamfria rummet fann jag att olika förändringar i min pedagogik kunde förebygga skam för mig och mina studenter och på så sätt kunde skapa en bättre lärandemiljö. Med hjälp av bland annat fenomenologin, Nathanson, Cullberg Weston, Dreyfus & Dreyfus och en förståelse för olika skammekanismers påverkan på det ickeverbala mötet ledde det till en insikt om preventiva åtgärder för att undvika skam och skuld under inlärning. Det går att utvecklas genom skam, den möjliggjorde en förändring för mig som pedagog. === Shame and nonverbal communication in learning processes Shame, dishonour, disgrace. However described, it is often paralysing and diminishing. It is crippling and destructive. But is it possible to develop through shame? This research paper takes an interdisciplinary look at this subject. As an aesthetic voice and speech pedagogue I have observed how shame has affected communication between my students and myself in situations where shame could and/or has occurred. One particular vocational event invoked a powerful sense of shame within me and launched a process which led to the investigation of two pedagogical situations where I detected and prevented shame in the learning process. These situations revealed that communication beyond words were crucial for the learning process to continue in a constructive manner. The purpose of this study is to explore the importance of nonverbal communication, the wordless cues of paralanguage, in body language and voice in the learning process, increasing the awareness of the students and pedagogues to this type of communication. In this quest for a shame free workspace, I found that changes in my pedagogy had the ability to prevent shame for both my students and myself, whilst doing so shaping an improved learning environment. A phenomenological approach by way of Nathanson, Cullberg Weston, Dreyfus & Dreyfus along with an understanding of the different mechanisms of shame and its influence on nonverbal interaction has led to the realisation of the preventive measures that can be taken to avoid shame and guilt in learning situations. It is possible to develop through shame, it enabled a change within myself as a pedagogue.
|
|---|
