| Summary: | Syftet med denna studie har varit att generera kunskap om det samtida abortmotståndet i Sverige genom att undersöka samtida och svensk abortkritisk diskurs, samt hur diskursen framställer abort som fenomen. Empirin har bestått utav texter från två abortkritiska organisationer: ”Ja till livet” och ”Människorätt för ofödda”. Studiens teoretiska utgångspunkt har varit en Foucault-inspirerad diskursteori, och empirin har analyserats med hjälp av en diskursanalys. Resultaten visar att den samtida abortkritiska diskursen i Sverige innefattar ett centralt element inom vilket fostret definieras som ett ofött barn, och därigenom konstrueras fostret som en egen individ med ett essentiellt människovärde. Vidare framställs abort som mord, likväl som en oansvarig och moraliskt felaktig handling. Däremot framställs fullföljandet av en graviditet och sedermera att axla föräldraskapet som det främsta sättet att ta ansvar. Ytterligare resultat identifierar ett element där abortkritik definieras i termer av kvinnans bästa; ett element inom vilket abort konstrueras som skadligt för kvinnor, och kvinnor konstrueras som offer inför abort och aborttvång. Slutligen hävdar diskursen sanningsanspråk genom hänvisningar till vetenskaplig kunskap och moraliska övertygelser; och genom att framställa diskursens världsbild som objektiv sanning så utmanas den allmänna svenska diskursen. === The purpose of this study has been to generate knowledge regarding the contemporary anti-abortion movement in Sweden, by examining the contemporary anti-abortion discourse and it’s construction of abortion as a phenomenon. The empirics has included texts from two anti-abortion organisations: ”Ja till livet” and ”Människorätt för ofödda”. The study has relied on a theoretical base of discourse theory inspired by Foucault, and the empirics have been examined through a discourse analysis. The results shows that the contemporary anti-abortion discourse in Sweden relies on a central element where the feetus is referred to as an unborn child, and therefore constructed as a person with an essential human worth. Furthermore, abortion is presented as an act of murder, as well as irresponsible and morally wrong. The act of carrying the pregnancy to term and then caring for the child is however presented as the ultimate way to take responsibility. In addition to this, a ”pro-woman”-element constitutes the discourse; constructing abortion as harmful to women, and women as victims of both abortion and coercion. Finally, the discourse claims its veracity by referring to science and moral convictions, and by claiming its view of the world as objectively true, the popular discourse on abortion is challenged.
|
|---|
