| Summary: | Bakgrund: K-regelverkets införande 2014 innebar för de flesta mindre svenska bolag en förvirring kring vilka val av redovisningsmetoder som skulle tillämpas för räkenskapsår 2014. Från detta år var det nämligen tvunget att utgå från ett K-regelverk med sina specifika regler. För fastighetsbolag som räknas som mindre bolag enligt ÅRL (SFS 1995:1554) fanns det härefter tre regelverk som de kunde utföra sin redovisning efter. I denna undersökning undersöker vi K2 och K3 regelverket. I det ena regelverket, K3, behöver en komponentindelning av byggnaden göras medan det i det andra regelverket, K2, inte är nödvändigt. Detta nya sätt att redovisa med en komponentindelning som ett val av K3 leder till skulle enligt vissa branschorganisationer leda till att K2 väljs i större utsträckning då tillämpning av K3 kräver mer administrativt arbete och därför blir mer kostsamt. Dock menar vissa forskare att en sådan förklaring inte är tillräcklig för att förklara redovisningsregelverk, speciellt inte i större organisationer. I större organisationer tenderar snarare det regelverk väljas som leder organisationen åt ett visst håll. Inom den vetenskapliga litteraturen finns det främst två teorier som behandlar val av redovisningsregelverk. I denna undersökning vänder vi oss till dessa två teorier: Institutionell Teori och Positiv Accounting Theory, och frågar oss om de också kan förklara svenska fastighetsbolags val av regelverk. Forskningsfråga: Kan fastighetsbolags val av K-regelverk förklaras genom någon av teorierna Institutionell Teori eller Positive Accounting Theory? Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka om fastighetsbolags val mellan redovisningsregelverken K2 och K3 kan förklaras med hjälp av IT och PAT. Resultat: I studiens resultat påvisas ett samband mellan kategorivariabeln Revisionsbyråer och valet av K3 samt för kategorivariabeln Storstad och valet av K3.
|
|---|
