| Summary: | Uppsatsen handlar om en aktivitet som låter barn relatera till plats genom samtal med en vuxen, med stöd av interaktivt satellitfoto på en datorplatta. Samtalsaktiviteten, som kan ses som en forskningsmetod eller en pedagogisk aktivitet, undersöks genom två frågeställningar: Vilka slags erfarenheter av och relationer till platser blir möjliga att kommunicera i aktiviteten? Hur formas i aktiviteten förutsättningar för denna kommunikation? Undersökningen relaterar till tidigare forskning om aktiviteter som promenad, fotografi och teckning. Elva barn (8 år) deltog, en och en, i aktiviteten som undersöktes. Det empiriska materialet utgörs av skärmfilmer, skärmdumpar och ljudupptagningar från dessa tillfällen. Arbetet utgår från de geografiteoretiska begreppen plats och rum, och inspireras av förhållningssätt inom forskningsfältet barns geografier. Utöver det används design i lärande som ett analytiskt perspektiv. Jag argumenterar för att interaktivitet med en sekundär representation av plats (det digitala satellitfotot) kan beskrivas som någonting mellan platsinteraktivitet och icke-platsinteraktivitet respektive mellan kreativitet och icke-kreativitet. Samtidigt formar de mellanlägen jag beskriver en specifik och egen grund för kommunikation. Med utgångspunkt i hur studiens deltagare tolkar och förhandlar om aktiviteten, diskuterar jag vidare barns behov av utrymme för meningsskapande. Slutligen föreslår jag att samtida forskningsmetodik – som ställer krav på vuxna att sätta barns rättigheter, intressen, deltagande och agens i första rummet – kan utgöra en förebild för didaktisk verksamhet. === This essay examines a way of letting children relate to place through an activity based on one-to-one conversation with an adult, supported by interactive satellite photo on a tablet computer. The investigated activity may be seen as a research method or an educational activity. Two questions are addressed: What kinds of experiences of place are possible to communicate in the activity? and How are conditions for this communication formed through the activity? The results are compared to previous research on activities such as walks, photographs and drawings. Eleven children at the age of 8 participated in the activity. Screencasts and audio recordings were made and analysed in order to answer the research questions. The work is based on geographical theory, starting with a discussion on place and space, and is further inspired by approaches in the research field Children’s geographies. In addition to this, design activity in learning processes is used a theoretical and analytical perspective. I argue that interactivity with a secondary representation of place (the digital satellite photo) can be described as something in between of place-interactivity and non-place-interactivity, and in between of creativity and non-creativity. At the same time, this inbetweenness forms a specific, new condition for communication. Furthermore, through observations of how the participating children make interpretations of, and negotiate, the activity, I discuss children’s need of room for sense making. Finally, I suggest that contemporary research methodology with children can be seen as a didactic example, demanding adults to put children’s rights, interests, participation and agency first.
|
|---|
