| Summary: | I have been working with family treatment since 1970. This essay in practical knowledge takes its examples from a family treatment commisson 1996, an Assignment from the social wellfare system. I keept a journal from these days. The examples come from those notes. In the broad sense I make my starting - point from systemic thinking and stand whith one foot in social work and the other in family therapy. Sometimes I describe my way of working as a movement from social enegineering to anthropology. Writing this essay has made me consider that this is not always the truth. Sometimes I get directive and normative, instead of not knowing. Sometimes I act more like a missionary than as an antropologist. Like missionaries I sometimes get involved in colonizing the families everyday life. To investigate this I have used reflection through the writing process. Which means that the narrative has transformed into four steps during this essay. This process developed with the questions from my superviser and from collegues. By that the understanding of myself in the narrative has transformed as well. The first step is the linear, dramatic story. The second is the reflecting, circular step. The third is the problemazing, strategic step. The fourth is the extended story which summarizes the storys before plus new discoveries about myself. Families exist whithin a cultural context. Familylife is structured through a set of normative assumptions about how to organize and develop, how to solve problems and communicate. Salvador Minuchin who developed the structural family therapy, worked in countries like Israel, Argentina and the USA, was convinced that these norms existed in every culture. At the same time these values embodies the imperative goals to be striven for as the patterns of a ”normal”,traditional core family, in terms of offering the most valuabel nurturance for children. Structural familly therapy shares the existentialists interest of growing and the strategists interest for the threatening. My first question is whether my way of working whith family treatment, make their structure more transparent so they reveal themselves more than they need or want to. By working whith this essay I have detected that I mixed the meaning of deceiving as a criminal act, whith selfdeception which is an existential invitation. This made me stress the confrontation of the deceiving. Today I would probably make other decisions and work with the pattern of selfdeception more on a long-term. The other question is about the creativity, spontaneity and play as essential ingredients in my way of confronting patterns of communicating and organazing that troubles the family. Change sometimes comes around when playfull activities take place and reflexions over it leed to insights and new patterns. === Jag har arbetat som familjebehandlare sedan 1970. Uppsatsen i praktisk kunskap utgår från exempel i en familj som jag arbetade med 1996, på uppdrag av socialtjänsten. Jag förde dagbok över mitt arbete. Exemplen grundar sig på de anteckningarna. Mitt arbete utgår i vid bemärkelse från ett systemiskt tänkande och står med ena benet i socialt arbete och det andra i familjeterapi. Mitt förhållningssätt brukar jag beskriva som en rörelse från social ingenjörskonst till antropologiskt sökande. Arbetet med denna uppsats har fått mig att förstå att denna beskrivning bara delvis är sann. Jag blir ibland direktiv och normativ i stället för icke-vetande. Jag blir ibland mer som missionär än som antropolog. Just som missionärerna gjorde, blir jag delaktig i systemkrafternas kolonisering av familjens vardagsliv. För att undersöka detta har jag använt mig av reflektion genom skrivandets process. Det innebär att berättelsen genom uppsatsskrivandet har transformerats i fyra steg. Handledarens och kollegers frågor har hjälpt mig att föra berättelsen vidare. Därigenom har också förståelsen av mig själv i berättelsen ändrats. Första steget är den linjära dramatiska berättelsen. Andra steget är den reflekterande berättelsen, som är mer cirkulär och betonar mig i sammanhanget. Tredje steget är den strategiska och problematiserande berättelsen. Fjärde steget är den utvidgade berättelsen, som innehåller aspekter från de tidigare berättelserna samt nya upptäckter om mig själv. Familjer lever i ett kulturellt sammanhang. Familjelivet struktureras genom en uppsättning normativa antaganden om hur familjer ska organisera sig, utvecklas, lösa problem och kommunicera. Salvador Minuchin som var tongivande i att utveckla strukturell familjeterapi, ansåg att dessa värderingar fanns i de flesta kulturer. Han verkade bland annat i USA, Argentina och Israel som familjeterapeut och psykiater. Samtidigt är dessa värderingar en uppfordrande strävan till den ”normala”, traditionella kärnfamiljens struktur. Med den goda avsikten att garantera barn omsorg och trygghet. Strukturell familjeterapi delar existentialistens intresse för växandet och strategens intresse för det hotande. Den första frågan handlar om huruvida mitt sätt att arbeta med familjebehandling gör deras familjeliv transparent och därmed avslöjar mer än de vill eller behöver göra. Genom arbetet med uppsatsen inser jag bland annat att jag blandade ihop bedrägeri som brottslig handling och självbedrägeri som existentiell utmaning. Därför drev jag på för att konfrontera den bedrägliga handlingen. I dag skulle jag inte fatta sådana beslut utan mer långsiktigt arbetat med deras självbedrägliga mönster. Den andra frågeställningen rör kreativitetens, spontanitetens och lekens betydelse i mitt arbete. Slutsatsen blir att för en aktivitetsinriktad terapeut som jag, blir dessa begrepp centrala för att hitta vägar att bryta organisering och kommunikation som hindrar nödvändiga problemlösningar. Man säger ibland att förändring i familjearbetet åstadkoms genom strukturella åtgärder (familjen får en lägenhet, eller någon placeras) genom insikt eller genom handling. Jag använder kreativitet för att hitta handlingar som senare i reflektion kan leda till insikt eller förändring.
|
|---|
