| Summary: | Fotbollsspelares relation till agenterna på marknaden kan ses som komplicerad. Agenten agerar på uppdrag av spelaren och har som uppgift att handla utifrån spelarens intresse. Ett problem som bör tas i beaktning i förhållandet mellan parterna är agentens eget vinstintresse, då denne kan tjäna pengar vid en eventuell kontraktsskrivning eller övergång. Tidigare har det krävts en agentlicens för att få representera en spelare, men kravet på licens är nu borttaget. Tanken med licensen var att kunna garantera agentens kvalifikationer och på så sätt skydda spelare från okvalificerade agenter. Syftet med studien är att identifiera vad som bidrar till att spelarna känner tillit till agenterna och hur de resonerar i valet av agent. Genom att undersöka detta ska licensens tidigare nytta analyseras. För att undersöka detta syfte har tolv semi-strukturerade intervjuer av kvalitativ karaktär genomförts med svenska fotbollsspelare. Resultatet visar att spelarna efterfrågar agenternas expertis vid kontraktsskrivningar och förhandlingar samt vid marknadsföring av spelarna genom agenternas kontaktnät. Spelarna förlitar sig i stor utsträckning på andra spelares omdömen om en agents kvalifikationer vid valet av agent. Utöver agentens erfarenheter inom yrket skapas tillit ofta genom en stark personlig kontakt parterna emellan. Den personliga kontakten som spelarna efterfrågar innebär en relation som är mer än bara yrkesmässig och som präglas av agentens välvilja gentemot spelaren. Agentlicensen anses inte vara den främsta bidragande orsaken till tillit. Men licensen har varit nyttig i spelarnas möten med tidigare okända agenter, där referenser från andra spelare inte funnits att tillgå. Licensen har då varit ett verktyg för spelarna att identifiera de okvalificerade agenterna. Trots licensen nytta vill inte spelarna begränsas av att endast använda licensierade agenter eftersom tillit kan skapas på andra sätt.
|
|---|
