| Summary: | Med hjälp av denna vetenskapliga essä undersöker jag hur man kan uppmärksamma och värna leken och glädjen i musicerandet med förskolebarn. Detta belyser jag inte enbart ur barnens perspektiv utan även ur mitt eget och mina kollegors. Med hjälp av berättelser från min vardag på förskolan och utifrån min praktiska kunskap, ger jag en bild av hur detta kan te sig. Dessa berättelser är ett fundament för mina vidare reflektioner. Vad lek och leklust är skärskådar jag genom att bena upp begreppen i mindre beståndsdelar. Jag reflekterar bland annat över förberedelser, stämning, material, att bedöma gränser, stöttning av enskilda barn, att hålla sig öppen, arbetslaget, risken med longörer och nödvändigheten av humor. Den röst som jag huvudsakligen låter komma till tals är Johan Huizingas. Hans idéer om lekens väsen har hjälpt mig att formulera mina egna tankar. Andra får bistå mig för att ytterligare förtydliga, fördjupa och kontrastera mina resonemang. === Using this scientific essay, I examine how to recognize and protect the play and the joy of music-making with preschoolers. I highlight this not only from the children's, but also from my own and my colleagues, perspective. With the help of stories from my everyday life at preschool and based on my practical knowledge, I provide a picture of how this may emerge. These stories are the foundation for my further reflections. I scrutinize what play and playfulness are and carefully analyze the phenomenon into smaller parts. I reflect about, among other things, the preparation, atmosphere, materials, assessing rules, the support of individual children, ability to stay open, teamwork, the risk of verbosity and the necessity of humor. The voice that primarily has it's say belongs to Johan Huizinga. His ideas regarding the essence of play has helped me formulate my own thoughts. Others has also helped me to clarify, deepen, and contrast my own reasoning in this essay.
|
|---|
