| Summary: | Det här är en vetenskapsteoretisk uppsats med problemformuleringen hur kan vi förstå nytänkande, mänskligt resonerande och vetenskaplig utveckling ur ett retorikvetenskapligt perspektiv? Arbetet sker utifrån temat det nya, som i ny förståelse av tillvaron. Jag motiverar retorikens relevans i uppsatsen genom att definiera retoriken som en lära om och förmågan att förstå tillvaron. Retorikvetenskapens plats och relevans för problemformuleringen tydliggörs genom att visa hur retoriken kan förstås i relation till några kända och betydelsefulla fysiska teorier och tankar från Einstein och Galileo. Jag inleder min studie med Gärdenfors kognitionsforskning och Castoriadis förståelse av skapandet av nya idéer. Därefter använder jag begreppen inventio, topos och metafor för att vidare ta mig an problemformuleringen. Slutligen visar jag hur vi genom doxologin kan söka nå bortom en förståelse av kunskap och vetande som antingen absolut objektiv eller subjektiv. Vad jag når2fram till och visar i uppsatsen är att retorikvetenskapen visar att all förståelse om tillvaron går genom människan själv, vilket innebär att människan har en roll i den vetenskapliga förändringen. Retorikvetenskapen kan ge oss hjälpmedel att se att underliggande argumentativa strukturer och andra försanthållanden reglerar eller formar det sätt på vilket vi tänker och funderar i olika frågor och därigenom hur desamma kan reglera och forma den vetenskapliga praktiken och teorin. === This is an epistemological thesis dealing with the question how can we understand innovating thinking, human reasoning, and scientific development from a rhetorical perspective? The underlying theme in the thesis is the new, as in new understanding of our world and existence. I motivate the rhetorical relevance in the thesis by defining rhetoric as a science of and the ability of understanding our world and existence. The relevance of rhetoric and its place towards the thesis’ question is clarified by showing how rhetoric could be understood in relation to some known and significant physical theories and ideas by Einstein and Galileo. I begin my study with Gärdenfors’ research of cognitive science and Castoriadis’ understanding of creation of new ideas. After that I use the concepts inventio, topos, and metaphor to further take on the question. Finally, I show how we by the use of doxology can go beyond an understanding of science and knowledge as either totally objective or totally subjective. My conclusion is that rhetoric shows that all understanding of our world and existence go through man himself, which means that humans have a significant role in the scientific development. Rhetoric can give us tools helping us see that underlying argumentative structures and other ideas we hold as true regulate and shape our thinking and understanding, and thereby how the same can regulate and shape the scientific practice and theory.
|
|---|
