| Summary: | I Logische Untersuchungen formulerade Edmund Husserl sin fenomenologi – ”en filosofi som sträng vetenskap”. Fenomenologin med dess metod, epochén, skall utövas under parollen ”Till sakerna själva!” Genom att ifrågasätta invanda tankesätt skall vi sätta världen inom parentes och därigenom nå objektiv kunskap. Denna uppsats behandlar intersubjektivitetsproblemet hos fenomenologin. Genom en studie av Husserls Cartesianische Meditationen, Martin Heideggers Sein und Zeit och Maurice Merleau-Pontys Phénoménologie de la perception närmar jag mig frågan om ”De andra hos Merleau-Ponty”. Hur kan vi förstå den andre och annanheten när fenomenologins epoché är en metodisk solipsism som berövar subjektet dess värld? Merleau-Ponty gör oförnuftet, tvetydigheten och slumpen till tema för sitt tänkande. Genom perceptionen varseblir vi världen och subjektet är (i) sin värld genom den levda kroppen. Det finns inget ”inre” utan det är genom världen, och vår verksamhet däri, som vi känner oss själva. Merleau-Pontys subjekt är ”vikt åt världen”. === In Logische Untersuchungen Edmund Husserl defined his phenomenology as a science for finding objectivity. The method of phenomenology, the phenomenological reduction, would provide knowledge on indubitable grounds by going back “to the things themselves”. We must put the world aside if we want to find objective knowledge. This essay is a reading of Edmund Husserls Cartesianische Meditationen, Martin Heideggers Sein und Zeit and Maurice Merleau-Pontys Phénoménologie de la perception, and their theories of the others. How can we understand other in our mind when phenomenology in the course of its methodological solipsism, thought the phenomenological reduction, would seem to deprive the subject from the world? Merleau-Ponty makes ambiguity and accidental existence a theme for his philosophy. Through perception we apprehend the world, as lived through with our bodies. There is no “inner man”. With some else’s words: ”Your abode is your act itself. Your act is you.”
|
|---|
