| Summary: | Bakgrund: Att utöva andlighet är ett allmänmänskligt behov och särskilt i livets slutskede kan andliga frågor aktualiseras. Patienter har rätt att bli bemötta i sina andliga behov och i tillgodoseendet av detta har sjuksköterskor ett viktigt ansvar. Trots detta saknas kunskap om vad andlig omvårdnad innebär och hur det kan erbjudas. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av andlig omvårdnad i palliativ vård. Metod: En litteraturöversikt där åtta kvalitativa studier analyserades och syntetiserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Fyra teman identifierades under studiens resultat; Sjuksköterskans förmågor, Sjuksköterskans förhållningssätt, Betydelsefulla komponenter i mötet mellan sjuksköterskan och patienten samt Sjuksköterskans upplevelse av mötet. Slutsatser: Sjuksköterskors förmågor och förhållningssätt visade sig vara viktiga förutsättningar för andlig omvårdnad och användes i mötet med patienter i livets slutskede för att etablera tillitsfulla relationer, kommunicera inkännande och ge villkorslöst stöd. Mötet med patienter i livets slutskede kunde ge upphov till känslor av både otillräcklighet och meningsfullhet för sjuksköterskor. Rekommendationer för fortsatt forskning är studier utförda i andra vårdkontexter än den palliativa. === Background: Practicing spirituality is a basic human need and especially at the end-of-life spiritual issues tend to get actualized. Patients have the right to have their spiritual needs met, and in ensuring this, nurses have an important responsibility. Despite this, knowledge about the meaning and provision of spiritual care are inadequate. Aim: To describe nurses’ experiences of spiritual care in a palliative care context. Method: A literature review analyzing and synthesizing eight qualitative studies using qualitative content analysis. Results: Four themes were identified in the result of the study; The nurses’ skills, The nurses’ attitudes, Significant components in the encounter between the nurse and the patient and The nurses’ experiences of the encounter. Conclusion: The nurses’ skills and attitudes showed to be important prerequisites in the provision of spiritual care and were used by the nurses in the encounter with patients at the end-of-life to establish trusting relationships, compassionately communicate and offer unconditional support. The encounter with patients at the end-of-life had the potential to provoke both feelings of inadequacy and meaningfulness for the nurses. Recommendations for future research are studies conducted in other caring contexts than the palliative one.
|
|---|
