”Könsskillnader kan ej pratas bort” : Gymnastiklärarnas argumentering kring samundervisning i Tidskrift i gymnastik, 1968–1980.
Att särskilja könen vid undervisning är en debatt som sträcker sig långt tillbaka. Studier påvisar hur komplex frågan är utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Det påvisas å ena sidan att samkönade undervisningssituationer gynnar flickor i deras lärande och självständighet. Å andra sidan påvisas att e...
| Main Author: | |
|---|---|
| Format: | Others |
| Language: | Swedish |
| Published: |
Örebro universitet, Institutionen för hälsovetenskaper
2020
|
| Subjects: | |
| Online Access: | http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:oru:diva-91095 |
| Summary: | Att särskilja könen vid undervisning är en debatt som sträcker sig långt tillbaka. Studier påvisar hur komplex frågan är utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Det påvisas å ena sidan att samkönade undervisningssituationer gynnar flickor i deras lärande och självständighet. Å andra sidan påvisas att ett särskiljande av könen stärker könsrelaterade föreställningar. Det saknas dock ett historiskt perspektiv i frågan rörande ämnet idrott och hälsa. Den här studien syftar därför till att undersöka gymnastiklärarnas argumentering rörande samundervisning ur ett historiskt perspektiv. För att uppnå studiens syfte valdes en kvalitativ ansats med textanalys som metodologisk tillvägagångssätt. Med hjälp av Hirdmans genusteori analyserades gymnastiklärarnas argumentering. Undersökningen sträcker sig över en tolv års period och resultatet påvisar gymnastiklärarnas tudelade åsikter i frågan. Merparten av motståndare till samundervisning grundade sina åsikter i termer av dikotomi och manlig hierarkiskt överordning. Till exempel fruktade man att manliga elever inte kunde utveckla sin fulla potential i närvaro av kvinnliga elever. Det återfanns även argument som fann gynnsamhet i såväl samkönad som könsuppdelad undervisning. Dessa argument grundades ofta i termer av komplettering. Gymnastiklärare som ansåg att samundervisning var att föredra resonerade ofta i termer av större reformeringar för att bryta könsrollsproblematiken. Studiens slutsats är att elevsammansättning är en viktig komponent i undervisningssammanhang. För att uppnå jämställdhet mellan könen krävs det att en ökad mångfald av områden som genomsyrar debatten. Det krävs en ökad mångfald kring kunskapen om vad samundervisning innebär. Det resulterar i att det även krävs en ökad kompetens hos idrottsläraren. Annars finns risken att samundervisning baseras på pojkars undervisningsvillkor med flickor som närvarande. En sådan undervisning kommer i större utsträckning att gynna viss del av elevgruppen. |
|---|