| Summary: | Polisanställda, som arbetar med utsatta barn, är en grupp som dagligen utsätts för psykiskt påfrestande situationer som kan påverka deras hälsa. Denna studie syftar således till att undersöka hur barnutredare inom polisen uppfattar sitt välbefinnande. Det föreligger i dagsläget en kunskapslucka i Sverige inom detta studerade område, något som motiverar studiens genomförande. Den aktuella studien genomfördes med djupgående intervjuer där sju polisanställda, som utreder utsatta barn, deltog. En tematisk analys genomfördes på det insamlade materialet där kodord identifierades, som sedan bildade fyra övergripande teman; handledning och hjälp, privatliv, arbetsliv och samarbete. Resultatet visade att deltagarna i studien önskade bättre individuellt stöd. De upplevde även att deras arbete influerade deras privatliv genom olika aspekter, och att arbetsbelastningen medförde att de kände sig otillräckliga. Resultatet visade även att vissa delar i arbetsprocessen uppfattades som mer krävande på deras välbefinnande, men att deras samarbete med organisationen Barnahus underlättade arbetsbelastningen något. Denna studie kunde dra slutsatsen att den individuella handledningen var ett viktigt forum för deltagarna att kunna ventilera i, därför bör den återinföras så som den var förr. === Police employees, who work with abused children, are a group that regularly are exposed to mentally stressful situations that may affect their health. This paper aims to study how child investigators within the police perceive their well-being. Currently, there is a knowledge gap in Sweden within this studied area which motivates the present study. The current study was conducted with in-depth interviews in which seven child investigators participated. A thematic analysis was performed on the collected data and codewords were identified. Four overall themes were determined; guidance and help, private life, working life and cooperation. The results showed that the participants in the present study, wished they had better individual guidance. They also felt that their work influenced their private life, and that the workload meant that they felt inadequate at doing their jobs. The results also showed that certain parts of the work process were perceived as more demanding on their well-being, but that their cooperation with the organisation “Barnahus” eased the workload somewhat. This study could draw the conclusion that the individual guidance was an important platform for the participants to be able to ventilate, therefore it should be reinstated as it was before.
|
|---|
