| Summary: | Uppsatsen analyserar förändringar i berättartekniken när Charlotte Brontës roman Jane Eyre adapteras till serieroman och till film. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur de berättartekniska aspekterna intrig, tid och berättare kan förändras vid adaptioner från roman till serieroman och till film, samt vilka didaktiska begränsningar och möjligheter adaptioner medför för lärare som ämnar arbeta med adaptioner. Uppsatsen utgår från en komparativ metod med hjälp av adaptionsteori, och av berättartekniska analysverktyg som är hämtade från bl.a. narratologin. Analysen visar att intrigen är möjlig att överföra från roman till andra medier, medan tid och berättare kräver ombearbetning. Vidare visar diskussionen att svensklärare som överväger att erbjuda sina elever att ta del av skönlitteratur via andra medier än böcker bör vara observanta på vilka förändringar som adaptioner medför och hur det påverkar undervisningsmöjligheterna.
|
|---|
