| Summary: | Bakgrund: Individer i ABO-systemets grupp O saknar antigen A och B på de rödablodkropparna, vilket medför att blodet kan transfunderas över blodgruppsgränserna.Förekomsten av anti-A och anti-B-antikroppar, så kallade hemagglutininer, i grupp Oplasmanförsvårar dock transfusion av blodkomponenter innehållandes plasma, eftersomdessa kan orsaka en hemolytisk reaktion där mottagarens röda blodkroppar förstörs. För attminska risken för komplikationer bestäms koncentrationen av antikroppar. Det är känt attkoncentrationen av hemagglutininer kan förändras över tid beroende på olika faktorer, vilketdock inte tas hänsyn till i praktiken. Det är ett outforskat område kring huruvida en individshemagglutininer kan reagera olika med olika individers erytrocyter. Syfte: Syftet var att undersöka om koncentrationen av hemagglutininer kan variera över tid,samt variera i reaktionsstyrka med olika individers röda blodkroppar. Metod: Metoden var en laborativ metod enligt rådande praxis i Region Örebro Län,användande av gelkortsteknik efter spädning av plasmaprov. Gelkortstekniken går ut på attplasma, spädd till förbestämda gränsvärden (IgM <1:100 och antikropp typ IgG <1:400)blandas med röda blodkroppar i mikrorör vilket ger en visuellt avläsbar reaktion om det finnsantikroppar i plasmaprovet. Resultat: Vid användning av rådande metod för antikroppsbestämning ses stora variationerantikroppskoncentration både över tid och mot olika röda blodkroppar. Av 8 tidigare högtitrigaplasmaprover var 5 stycken fastställt hög-titriga efter upprepade undersökningar. Ävenför de prover som gav kraftigast reaktioner sågs stora skillnader mot olika erytrocyter. Slutsats: Relaterat till den stora spridningen i antikroppstiter av hemagglutininer som ses vidundersökning mot olika testerytrocyter, är rådande praxis för kvantifieringsbestämning avanti-A och anti-B inte optimal. Det behövs forskning som tar fram en standardiseradtesterytrocyt och fastställer evidensbaserade gränsvärden för kritiska titrar.
|
|---|
