| Summary: | Ifrågavarande studie ämnar undersöka socialsekreterares upplevelser och erfarenheter av principen om barnets bästa. Undersökningen är av relevans för socialt arbete då ytterligare forskning om barnets bästa efterfrågas, samt att problemområdet skapar diskussion kring huruvida det svenska skyddsnätet överensstämmer med lagstadgade skyldigheter och barn- och ungdomsvårdens syfte. Studien baseras på fem kvalitativa intervjuer med socialsekreterare som alla har olika erfarenhet av socialt arbete. Datamaterialet har satts i relation till tidigare forskning, rådande lagstiftning, BBIC-programmet och maktteorier, vilka har använts vid analysförfarandet samt slutdiskussionen. Resultatet påvisar att ärenden till stor del genomsyras av ett vuxenperspektiv, vilket många gånger medför att principen om barnets bästa och barnperspektivet går förlorat. Tidigare forskning uppmärksammar behovet av en tydligare definition av barnets bästa, något som studiens resultat delvis motsäger. Samtliga informanter efterfrågar istället resurser och eventuella laganpassningar för barn som utsatts för brott, då detta skulle underlätta skyddsarbetet i avsevärt större utsträckning än ett lagförtydligande. Informanterna menar att det inte föreligger några teoretiska svårigheter att bedöma barnets bästa, utan att det är den praktiska tillämpningen av principen som hindras på grund av främst organisatoriska förutsättningar. Det framkommer emellertid att laganpassningar och fler resurser inte nödvändigtvis kommer vara gynnande för skyddsarbetet, då riktlinjer inte alltid efterlevs i praktiken.
|
|---|
