| Summary: | Syftet med denna studie är att belysa hur förskollärare kan arbeta för att alla barn ska kunna stödjas i sin språk- och kommunikationsutveckling i förskolan, samt vad som kan påverka förutsättningarna för detta. Genom studien vill vi belysa vilka strategier förskollärare använder sig av för att främja barns språkutveckling och hur de arbetar för att stödja de barn som är i behov av extra stöd. De metoder vi har använt oss av för att samla in vår data var kvalitativa metoder i form av observationer av och samtal med förskollärare på två olika förskolor. Resultatet av studien visar att förskollärarna använde sig av flera strategier för att främja barns språkutveckling. Dock såg vi även brister i förskollärarnas arbetssätt såsom att de inte tog tillvara på tillfällen som gavs för att utifrån barnens intresse främja deras språk, att de inte inväntade barnens svar, att de ställde slutna frågor som inte utmanar barnens språk samt att de inte till fullo tog tillvara på språkfrämjande material. Trots detta kunde vi se att barnen fick möjligheter att utveckla sitt språk, framförallt tillsammans med andra. Förskollärarna hjälpte att tolka det barnen försökte uttrycka, upprepade det barnen sa, ställde frågor till barnen, använde leksaker som hjälpmedel för att göra lärandet lustfyllt, gav flera definitioner på nya ord, uppmuntrade barnen att tala med varandra och hålla igång samtal, anpassade sitt språk efter barnens ålder och nivå, utmanade barnen genom att använda ett svårare språk, rättade barnen vid felsägningar och läste böcker för dem. Vi kunde även se att förskollärarna använde sig av språkfrämjande material såsom språkutvecklande spel, praxisbilder, TAKK och bildstöd. Slutsatsen vi kan dra från vår studie är att förskollärarna stödjer barnens språk i både den fria leken och i styrda aktiviteter som är delar av den vardagliga verksamheten i förskolan.
|
|---|
