| Summary: | Sammanfattning Vid Skolinspektionens (2010) flygande inspektion visade det sig att nästan 75% av lektionerna i idrott och hälsa innehöll någon typ av bollaktivitet. Aktiviteter som orientering, friluftsliv och dans förekom nästintill inte alls. I läroplanen står förmågan att kunna orientera sig utskrivet både som ett centralt innehåll i ämnet, men även som betygskriterier eleverna ska uppnå (Skolverket, 2016). Det övergripande syftet med uppsatsen är i vilken omfattning idrottslärare på högstadieskolor i Sverige bedriver orienteringsundervisning. Uppsatsen syftar även till att undersöka vad som påverkar omfattningen samt vilka faktorer lärarna upplever som fördelar respektive nackdelar i samband med undervisningen i orientering. Studien genomfördes genom en enkätundersökning som skickades ut till 196 rektorer utspridda i Sverige. 169 enkäter samlades in och analyserades. Enkätsvaren visade att lärare i genomsnitt genomför orienteringsundervisning sju tillfällen per år och klass. Det finns inga skillnader mellan omfattningen gällande lärarnas ålder eller kön, men däremot bedriver de lärare som är behöriga som idrottslärare orientering i större omfattning än de som är obehöriga. Inte heller finns det några skillnader i vilken del av landet lärare arbetar eller hur långt avstånd det är till skog eller parkmiljö där undervisningen bedrivs. De nackdelar som flest lärare upplever är tidsaspekten samt planeringsmässigt. När det kommer till fördelarna upplever de flesta lärarna att orienteringsundervisningen är en aktivitet som är bra när det kommer till möjligheterna till lärande samt att det en aktivitet som lämpar sig med fokus på det livslånga perspektivet.
|
|---|
