| Summary: | Introduktion På grund av att det i dagens samhälle finns en stor andel individer med övervikt och fetma, är det både av intresse att undersöka om fastande uthållighetsträning kan optimera substratutnyttjandet av fett, men även ifall det påverkar sinnesstämning och upplevd ansträngning för att se över om det är en hållbar träningsmetod att träna i ett fastande tillstånd. Syfte Syftet med studien är att undersöka betydelsen av submaximalt uthållighetsarbete i ett fastande tillstånd jämfört med ett icke-fastande tillstånd på substratutnyttjande, upplevd ansträngning och sinnesstämning hos tränade kvinnor. Metod En cross-over studie utfördes på 10 kvinnor som randomiserades i två grupper, där hälften fick börja med att utföra ett submaximalt uthållighetsarbete i ett fastande tillstånd och den andra hälften i ett icke-fastande tillstånd. Deltagarna utförde två submaximala cykelarbeten på 65% av VO 2max i 50 minuter. Under arbetet mättes substratutnyttjandet genom indirekt kalorimetri. Före och efter uthållighetsarbetet togs blodglukos- och blodlaktatkoncentration och under arbetet skattades upplevd ansträngning genom Borgskalan. Ett POMS-test utfördes efter arbetet för att undersöka sinnesstämning hos testpersonerna. Resultat Studiens resultat visade att RER samt sinnesstämning inte skiljde sig signifikant mellan tillstånden (P>0,05). I motsats till detta visades en signifikant högre upplevd ansträngning under uthållighetsarbetet i det fastande tillståndet (P=0,001). Slutsats Studiens resultat tyder på att ett uthållighetsarbete i ett fastande tillstånd varken bidrar till ett högre substratutnyttjande av fett eller en sämre sinnesstämning. Däremot upplevs ansträngningen vara högre i ett fastande tillstånd jämfört i ett icke-fastande tillstånd.
|
|---|
