| Summary: | Under 1990-talet började historieforskning om Förintelsen att resultera i böcker och avhandlingar som skapade debatter bortom den akademiska världen. Debatten handlade lika mycket om de psykologiska aspekterna bakom mördandet som den handlade om skuldfrågor i både länder och institutioner som dessförinnan hållit sig utanför debatten. Även filmindustrins och medias nyvunna intresse för Förintelsen blev påtagligt under hela 90-talet genom filmer som Schindler’s list och uppmärksammade rättegångar mot gamla krigsförbrytare och lägervakter. Debatten om Förintelsen fick även stor uppmärksamhet i Sverige, när dåvarande statsministern Göran Persson arrangerade en internationell konferens om Förintelsen i Stockholm år 2000. Konferensen resulterade bland annat i att undervisning om Förintelsen kom att bli mer eller mindreobligatorisk i svenska skolor.1 Efter konferensen inrättades också den statliga myndighetenForum för levande historia, vars uppgift är att sprida kunskap om just 1900-talets folkmord och diktaturer, främst genom undervisningsmaterial.2I gymnasieskolans övergripande mål och riktlinjer står det att eleven ska få med sig kunskaper om minoriteternas, däribland judarnas, historia.3 Sen 2011 är historieämnet obligatoriskt i gymnasieskolan och i ämnets centrala innehåll fastslås det att ämnet ska behandla 1900-talets ”diktaturer, folkmord och konflikter”4. I läroböckerna är det till viss del staten som bestämmer innehållet eftersom böckerna måste tillgodogöra det centrala innehållet i läroplanen.5Läroböcker i historia måste därför innehålla fakta om 1800- och 1900-talens turbulenta historia och fakta om Förintelsen ingår i varenda historielärobok för både grundskolan och gymnasiet. Det jag ska undersöka är hur Förintelsen framställs och förklaras i tre historieläroböcker som riktar sig till gymnasiekursen Historia 1b.Härnäst presenterar jag en del av forskningsläget som berör historieundervisning om Förintelsen och lärobokens roll i historieundervisningen.
|
|---|
