Asylsökandes skydd mot tortyr i hemlandet : enligt folkrätt och svensk rätt

• Main Authors: Jonsson, Sanna, Silvereke, Siri
• Format: Others
• Language: Swedish
• Published: Örebro universitet, Akademin för juridik, psykologi och socialt arbete 2008
• Subjects: asyl; mänskliga rättigheter; folkrätt; utlänningslagen; skyddsbehövande; LAW/JURISPRUDENCE; RÄTTSVETENSKAP/JURIDIK; International law; Folkrätt
• Online Access: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:oru:diva-5361

År 2007 fick 1564 skyddsbehövande uppehållstillstånd i Sverige på grund av sin rädsla att utsättas för tortyr i hemlandet. Personer som omfattas av FN:s flyktingkonvention har rätt att söka asyl och få skydd. Dock har konventionen ett mycket snävt flyktingbegrepp och omfattar inte skyddsbehövande. Syftet med uppsatsen är att undersöka vad Sverige som konventionsstat gör för att upprätt­hålla förbudet mot tortyr i FN:s Tortyrkonvention, artikel 1, 3 och 4 och Europakonventionen, artikel 3. Vi frågar oss vilka folkrättsliga förpliktelser Sverige har beträffande asylsökandes skydd mot tortyr i hemlandet och hur dessa uppfylls. Men även vilka kriterier som ska upp­fyllas för att en asylsökande ska anses vara skyddsbehövande enligt svensk lag. Då vi inriktat oss på skyddsbehövande har vi därmed uteslutit flyktingar eftersom den svenska utlänningslagen skiljer mellan dessa begrepp. Skyddsbehövande är en person som känner väl­grundad fruktan för att utsättas för bland annat tortyr. För att fastställa förfarandet i ett asyl­ärende och tolka begreppet välgrundad fruktan har vi valt att använda oss av UNHCR:s hand­bok som Migrationsöverdomstolen erkänt som rättskälla. Anledningen härtill är att proposi­tionen till Utlänningslagen ej närmare går in på detta och istället hänvisar till handboken. Vi har använt oss av en rättsvetenskaplig metod som innebär att vi, förutom konventions­texten, granskat Utlänningslagen och dess proposition samt praxis från Europadomstolen, Tortyrkommittén och Migrationsöverdomstolen. Vi har även tagit hjälp av en del doktrin som är relevanta för vårt ämne. Folkrätten reglerar förhållandet mellan stater och måste ha stöd från stater och dess med­borgare för att fungera. I Sverige är de folkrättsliga förbindelserna inte direkt tillämpliga, utan måste transformeras för att bli gällande. Tortyr är ett folkrättsligt begrepp vars definition går att finna i artikel 1, Tortyrkonventionen. Till skillnad härifrån är skyddsbehövande ett svenskt juridiskt begrepp. För att söka asyl i Sverige måste man vända sig till Migrationsverket vars beslut kan överklagas till Migrationsdomstolen och sedan, om prövningstillstånd beviljas, till Migrationsöverdomstolen. Europakonventionen, som är införd och därmed jämställd med svensk lag, fastslår att ingen får utsättas för tortyr och dess efterlevnad kontrolleras främst av Europadomstolen vars beslut är bindande för Sverige. Tortyrkonventionen, som ej har medfört några lagändringar i svensk lag, stadgar att ingen stat ska utvisa en person som är i fara att utsättas för tortyr samt att alla tortyrhandlingar ska utgöra brott enligt nationell strafflag. Kontrollen över kon­ventionen sker genom Tortyrkommittén som vart fjärde år granskar medlemsstaterna. Enskilda personer kan klaga till kommittén; dock är dess beslut ej rättsligt bindande. I analysen ser vi att de svenska domstolarna inte lägger någon vikt vid praxis vare sig från Europadomstolen eller från Tortyrkommittén i frågor som rör asylsökande som riskerar tortyr vid ett återvändande. Vi ser även ett antal problem som kan uppkomma vid bedömningen av vem som ska räknas som skyddsbehövande. Trots detta hyser Sverige stor respekt för de mänskliga rättigheterna och de folkrättsliga förpliktelserna. I arbetet med att ständigt för­bättras begår Sverige ändå misstag som i det stora hela kan verka små, men som i det enskilda fallet kan vara av oerhört stor betydelse.