Omedelbara omhändertaganden av barn utan rättslig grund ur ett skadeståndsrättsligt perspektiv

• Main Author: Gedda, Christel
• Format: Others
• Language: Swedish
• Published: Örebro universitet, Institutionen för beteende-, social- och rättsvetenskap 2008
• Subjects: Omedelbara omhändertaganden av barn; Skadeståndslagen; Tjänstefel; Europakonventionen; Procedural law; Processrätt
• Online Access: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:oru:diva-2710

Under år 2006 och 2007 förekom det minst 15 fall där justitieombudsmannen, JO, och en del länsstyrelser fann att det förekommit brister med avseende på socialnämnders iakttagande av föreskrivna tidsfrister. JO uttalade att det var fråga om särskilt allvarliga konsekvenser med avseende på att barn hade varit intagna i särskilda ungdomshem utan att det förelegat någon rättslig grund för placeringen. I uppsatsen redogörs för de rättsliga förutsättningar som finns för omedelbara omhändertaganden av barn samt vilka rättsliga förutsättningar det finns för att få skadestånd ifall det har skett ett omedelbart omhändertagande utan rättslig grund. Mina slutsatser är att för att ett omedelbart omhändertagande skall vara rättsligt grundat måste först tre förutsättningar vara uppfyllda. Dels ska ett missförhållande föreligga med anknytning till den unges hemmiljö eller till den unges eget beteende. Utöver det ska missförhållandet medföra att det finns en påtaglig risk samt att behövlig vård inte kan ges på frivillig väg. Socialnämnden måste även göra sannolikt att ovanstående förutsättningar föreligger och att den behövliga vården inte kan avvaktas samt iaktta föreskrivna tidsfrister. Alla åtgärder som företas ska ske med hänsyn till de grundläggande principerna om barns bästa och barns rätt att komma till tals. Det finns flera möjligheter att erhålla skadestånd för omedelbara omhändertaganden utan rättslig grund. Den enskilde kan åberopa att det förelegat fel eller försummelse vid myndighetsutövning, tjänstefel eller att det har skett en kränkning av en mänsklig rättighet. Utifrån ovanstående har jag dragit ytterligare slutsatser om att det synes enklare för en enskild att få rätt till skadestånd för omedelbara omhändertaganden utan rättslig grund genom att åberopa brott mot en mänsklig rättighet samt Europadomstolens praxis än det är att erhålla samma rätt enligt svensk lagstiftning. Vidare synes det i praktiken vara svårt för enskilda att få rätt till skadestånd utan en hänvisning till praxis i de nu aktuella ärendena. Svenska domstolar torde kunna döma ut ideellt skadestånd för rättsligt ogrundade omhändertaganden utifrån Europadomstolens praxis, under förutsättning att det föreligger ett brott mot en mänsklig rättighet samt ifall det saknas grund för utdömande av skadestånd enligt nationell rätt.