| Summary: | Syftet i denna uppsats är att undersöka hur lärare i grundskolan talar om och förhåller sig till normalitet och avvikelse hos elever i en klassrumsmiljö. Vi undersöker även hur lärare säger sig hantera elevers avvikelse samt vilka åtgärder de vidtar. Då vi antagit en diskursanalytisk metodansats har vi sökt mönster i lärarnas tal som bildar diskurser. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med sex grundskolelärare, som arbetar på skolor belägna i olika typer av bostadsområden. Dessa skolor presenteras i studien som; landsbygdsskola, innerstadsskola och mångkulturell skola. I studien utgår vi, mer övergripande, från ett socialkonstruktivistiskt perspektiv och anser att uppfattningar om normalitet respektive avvikelse skapas utifrån det sociala samspelet och interaktionen mellan människor. Utöver detta perspektiv använder vi ett maktperspektiv, vilket vi mer genomgående använt i analysarbetet av intervjumaterialet. Med maktperspektiv menar vi bland annat att lärarna besitter en maktposition i det sätt de talar om eleverna. Lärarnas intervjusvar visar att begreppen normalitet och avvikelse är svåra att tala om. Samtidigt som det finns en samstämmighet i lärarnas beskrivningar av den ”normala” eleven och den ”avvikande” eleven finns det en viss tvetydighet i deras svar, å ena sidan säger de att de har svårt att tala om elever med begreppet ”normal” men å andra sidan kan de ge tydliga distinktioner för de elever som avviker. I intervjuerna framkommer att lärarna kan se att deras bemötande gentemot eleverna, samt de regler och den struktur som råder i klassrummet, har inverkan på elevernas agerande. Vi har även funnit en samstämmighet i lärarnas tal om hur elevers avvikelse hanteras och korrigeras i form av olika former av åtgärder. Utöver detta har vi funnit att det finns vissa skillnader i lärarnas tal om normalitet och avvikelse hos eleverna, grundat på i vilken typ av område skolorna lärarna arbetar på är belägna.
|
|---|
