| Summary: | Bakgrund Uppföljning av utskrivna patienter inom intensivvård har utvecklats under de senaste decennierna, där fokus varit patienternas återhämtning och upplevelse av intensivvårdstiden. Huruvida sjukvårdspersonal har behov av uppföljning har varit oklart. Därför var syftet med denna studie att undersöka intensivvårdssjuksköterskors behov av uppföljning av utskrivna patienter och behovets relation till känsla av sammanhang (KASAM). Metod En tvådelad enkät, med fokus på behov av uppföljning och KASAM, delades ut till intensivvårdssjuksköterskor vid sex intensivvårdsavdelningar i Västra Götaland under våren 2011. Resultat Av 216 distribuerade enkäter returnerades 143 (66,2 %). Drygt 80 % av intensivvårdssjuksköterskorna skattade sig ha ett behov. Det fanns ingen skillnad i personliga faktorer (ålder, kön, erfarenhet, KASAM) mellan de med behovet och de utan. Vanligaste sätten att följa upp på var att besöka patienten, kontakta patientens sjuksköterska och att läsa i patientens journal. De vanligaste orsaker till behovet av uppföljning var feedback på utförda åtgärder samt av empati för patienten. Knappt 12 % såg nackdelar med att följa upp, medan drygt 67 % såg nackdelar med att inte följa upp. Konklusion Intensivvårdssjuksköterskor har ett behov av att följa upp utskrivna patienter. Detta behov kan vara knutet till sjuksköterskans profession, snarare än till sjuksköterskans personliga egenskaper. Orsaken till behovet kan ses som två huvudsyften; verksamhetens lärande och patientens förståelse. === Background Follow-up on discharged patients in intensive care has emerged in the last decades. Focus has been patient recovery and experiences from the intensive care units (ICU). It is however unknown whether health care workers have a need of follow-up on discharged patients. Hence, the aim of this study was to survey ICU-nurses need of follow-up on discharged patients and the correlation to sense of coherence (SOC). Method A two-parted questionnaire, with focus on the need of follow-up and SOC, was distributed to ICU-nurses at six ICU’s in the west ofSwedenin 2011. Result A total of 216 questionnaires were distributed, and 143 was returned (66.2%). Approximately 80% of the ICU-nurses indicated that they had a need of following up on discharged patients. No personal attribute (age, gender, working experience, SOC) differed between those with a need and those without a need. The most common way of practically follow-up on patients was by visiting the patient, contacting the patient’s nurse, and by reading the patient’s electronical journal. The general reason for the need of follow-up was to gain feedback on the preformed interventions (nursing and medical), and by empathy for the patient. Almost 12% of the ICU-nurses emphasized disadvantages by following-up on discharged patients. But just over 67% experienced disadvantages with not performing follow-up on discharged patients. Conclusion There is a need among ICU-nurse to follow-up discharged patients. This need could be connected to the nursing profession, rather than the nurses’ personal attributes. The reason of the need of follow-up could be interpreted as two main objectives; Organizational learning and Patient understanding.
|
|---|
