Insatser för utsatta barn

• Main Authors: Sörhäll, Kristina, Forsberg, Viveka
• Format: Others
• Language: Swedish
• Published: Örebro universitet, Institutionen för beteende-, social- och rättsvetenskap 2008
• Subjects: help and support programme; vulnerable children; group activity; hjälp- och stödverksamhet; utsatta barn; gruppverksamhet; Social work; Socialt arbete
• Online Access: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:oru:diva-1957

Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva socialsekreterares uppfattning om och klienters upplevelse av en hjälp- och stödverksamhet riktad till utsatta barn. Intentionen med studien var dessutom att undersöka vilka förslag dessa har på framtida förändringar av verksamheten. Metod: Tre personliga intervjuer med två målgrupper genomfördes. Målgrupp 1 var klienter som tidigare deltagit i insatser hos hjälp- och stödverksamheten och målgrupp 2 var socialsekreterare med minst fem års erfarenhet inom det sociala yrkesområdet. Resultat: Resultatet visade en samstämmighet mellan målgrupperna, gällande stödverksamhetens positiva effekter gentemot utsatta barn. De mest framträdande positiva effekterna var att barnet gavs kunskap om sin omkringliggande problematik och en insikt i att de inte är ensamma i sin livssituation. De aspekter där de två målgrupperna hade olika syn på denna form av insats var huruvida insatsen är lämplig och tillräcklig för alla utsatta barn. En framtidsvision som framkom var att båda grupperna ansåg att ett införande av ett personligt ombud skulle vara positivt för utsatta barn. Slutsats: Den slutsats som framkommit under denna studie är att hjälp- och stödverksamheten är en betydelsefull insats utifrån ett barnperspektiv, men att det inte är en åtgärd som kan ses som en slutlig lösning av ett problem. Således bör denna insats kombineras med fler insatser som rör familjeproblematiken från andra synvinklar, för att på så sätt nå ett helhetsperspektiv. === Objective: The objective with this study was to describe social welfare sekretaries opinion of and former clients experience of one help and support programme for vulnerable children. An additional intention was to examine the informants’ suggestions of future changes of the programme. Method: Three personal interviews were made with two interview groups. Interview group 1 was former clients of the help and support programme and interview group 2 was social welfare secretaries with at least five years of experience in the profession of social work. Results: The result of the study shows consensus between the interview groups according to the positive outcomes of the programme for the vulnerable children. The most appearing positive effects were that the children were given knowledge of the problems in their families and an insight in the fact that they are not alone in their situation. The aspects where the interview groups had different points of view concerning this form of effort were whether this contribution is suitable or enough for all the vulnerable children. One future vision that came through was that both groups considered that it would be positive for the vulnerable children to introduce a personal representative for their cause. Conclusion: The conclusion of this study was that this form of help and support programme is an important contribution from the children’s perspective, but not a final solution of a problem. Therefore, this contribution should be combined with more efforts that involve the problems in the family from other points of view, to reach a perspective of entirety.