| Summary: | Syftet med denna uppsats är att undersöka hur två Idoldeltagare och två sånglärare upplever TV-programmet Idol utifrån ett lärandeperspektiv, vilket innefattar frågor kring sång, identitet och socialisation. I uppsatsen presenteras vårt resultat från fyra intervjuer, samt litteratur kring musik och musikliv, musik och media samt musik och identitet. Litteraturen beskriver att lärande inte nödvändigtvis behöver skapas i skolan utan också kan ske på andra platser. Studien visar att deltagarna i Idol upplever att de har lärt sig mycket. De anser att de har fått musicera tillsammans med andra, träffa människor inom musikbranschen, arbeta med sångpedagoger, samt lära sig hur TV. Också sånglärarna anser att deltagarna i Idol lär sig och att programmet är ett bra tillfälle för dem som vill synas och ”komma fram”. De påpekar däremot att lärandet handlar för lite om musiken och mer om branschen och TV. Exempelvis säger en av intervjupersonerna att sången blir ”framkrystat” och oäkta på grund av att Idoldeltagarna tvingas ”leverera” enbart för TV. Vid analysen av studien lyfts Idols koppling till ett informellt lärande fram. Media tar allt mer plats i dagens samhälle och är en stor del av ungdomars identitetsbygge. Här märks skillnader mellan sånglärarna och Idoldeltagarna i hur de uppfattar att man lär sig, var man lär sig och vad lärande är bra för. I olika situationer, som i musiksalen möts olika erfarenheter från olika former av lärande.
|
|---|
