| Summary: | Omhändertagna ungdomar vid institution är en utsatt grupp som enligt tidigare forskning sällan kommer till tals gällande sin situation. Uppsatsen belyser utifrån brukarperspektivet, ungdomarnas subjektiva upplevelse av att vara placerad på Älgeredskollektivet i Hälsingland, samt hur denna upplevelse kan kopplas till det medlevarskap som bedrivs på kollektivet. Studien utformas med hjälp av kvalitativa intervjuer där respondenterna utgör fem av de tio ungdomar som bor på kollektivet. Intervjuerna analyseras och bearbetas med hjälp av meningskoncentrering och meningskategorisering. Resultaten visar bland annat på att en stor del av ungdomarna ofta saknar respekt, tillit och förtroende till och från sin personal. Ungdomarna kan känna sig delaktiga när det gäller önskemål i den konkreta miljön, men de känner sig inte lyssnade till och upplever att de inte får komma till tals i vissa situationer där de önskar detta. Istället väljer de att hålla inne med sina åsikter och en anledning till detta kan vara bristande relationer mellan de vuxna och ungdomarna.
|
|---|
