| Summary: | Studiens syfte är att undersöka och beskriva diskursen om barn som utmanar i förskolan enligt förskollärare och specialpedagoger. I denna studie har vi undersökt hur de beskriver sina uppfattningar om barn som utmanar i verksamheten och vad som kommer till uttryck när det talas om barnen. Vi har även undersökt förskollärarnas och specialpedagogernas beskrivningar om samarbetet. Studien utgår från en kvalitativ forskningsmetod där semistrukturerade intervjuer genomförts tillsammans med fyra förskollärare och fyra specialpedagoger. En diskursinspirerad analysmetod tillämpades som verktyg för att analysera vilken diskurs som dominerade i respondenternas utsagor om det utmanande barnet. Studiens teoretiska utgångspunkt baseras på diskursteorin och de kategoriska och relationella perspektiven har använts för att tolka respondenternas uppfattningar samt vilket perspektiv som framställs. I resultatet uppmärksammades det att diskursen om utmanande barn nu och då står i kontrast till varandra, eftersom den tidigare forskningen åskådliggjort ett kategoriskt perspektiv och resultatet i studien ett relationellt perspektiv. Av resultatet i studien drog vi slutsatsen att diskursen berörde att problemet inte läggs på barnet utan på kontexten eftersom förskollärarna och specialpedagogerna förespråkar anpassningar i miljön snarare än hos barnen. I och med detta visade det sig att en förändring skett i hur man talar om och ser på barn som utmanar. Till skillnad från förr, då det kategoriska perspektivet var mer framträdande, är nu det relationella perspektivet mer dominerande hos respondenterna i studiens resultat. === <p>Betyg i Ladok 210606.</p>
|
|---|
