”Revisorer har ju inga spåkulor” - En studie om svenska revisorers perspektiv på bedömningen av fortsatt drift

• Main Authors: Filén, Frida, Sjödin, Sanna
• Format: Others
• Language: Swedish
• Published: Mittuniversitetet, Institutionen för ekonomi, geografi, juridik och turism 2021
• Subjects: going concern; audit profession; structure; judgement; comfort; discomfort; accuracy; audit time; fortsatt drift; revisionsprofession; struktur; bedömning; komfort; diskomfort; träffsäkerhet; granskningstid; Business Administration; Företagsekonomi
• Online Access: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:miun:diva-42370

Revisorer har i uppdrag att granska huruvida företagsledningens antagande om fortsatt drift stämmer eller inte. Bedömningen leder till en anmärkning i revisionsberättelsen vid tvivel om fortsatt drift, alternativt en utebliven anmärkning om tvivel inte uppstår vid granskningen. Svenska revisorer har dock problem att upptäcka de risker som indikerar konkurs. Träffsäkerheten vid anmärkningar och uteblivna anmärkningar är generellt sett låg vilket lämnar ett stort utrymme för förekomsten av s.k. typ I- och typ II-fel. Felbedömningarna och den låga träffsäkerheten medför problem för intressenter, såsom investerare och kreditgivare. Intressenterna varnas då inte om företagets fortlevnadsproblem och får därmed ingen möjlighet att vidta åtgärder för att undkomma negativa ekonomiska konsekvenser. Tidigare empiriska studier visar att revisorers bedömningar influeras av känslor såsom komfort och diskomfort. Studier visar även att erfarenhet och kompetens, struktur och bedömning samt granskningstid inverkar på fortsatt driftbedömningar samt i vilken grad revisorer upplever komfort och diskomfort i bedömningen. Revisorer uppvisar ibland en oproportionerlig tillit till företagsledningarna vilket åskådliggör en partiskhet och oberoendeproblematik i fortsatt driftbedömningarna. Tidigare studier har dock mestadels tillämpat generaliserbara tillvägagångssätt. Hur revisorer själva beskriver fortsatt driftbedömningarna och dess problematik är, så vitt vi vet, oklart. Syftet med denna studie är att beskriva och analysera de tillvägagångssätt och de förklaringar som några svenska auktoriserade revisorer anger ligger till grund för svårigheter i fortsatt driftbedömningar. Studien genomfördes hösten 2020 med en abduktiv forskningsansats och sex semistrukturerade digitala videointervjuer. Vidare användes en tematisk analysmetod för att sammanställa de transkriberade intervjuerna. Trots att de till synes är erfarna och kompetenta anger de tillfrågade revisorerna att fortsatt driftbedömningarna är svåra och medför diskomfort. Revisorerna beskriver att deras syn på och användning av standarden ISA 570 varierar med anledning av bland annat tolkningssvårigheter. De önskar ändå inte mer riktlinjer i standarden med anledning av att utrymmet för den professionella bedömningen då minskar. Revisorerna beskriver att de upplever tidsbrist i granskningen och de anger dokumentationskrav som en tidstjuv. Fortsatt driftbedömningarna influeras även av individuella känslor enligt revisorerna och en upplevd diskomfort måste reduceras genom dialog med kollegor, företagsledningen och interna experter för att övergå i komfort. Revisorerna anser inte att typ I- och typ II-fel är felaktiga bedömningar såsom teorin beskriver och vi kan därmed konstatera att skillnader mellan teori och praktik föreligger. Revisorerna beskriver att typ II-fel beror på plötsliga händelser som i princip är omöjliga att förutspå eftersom bedömningen innefattar framtiden. Argumentet om att framtiden är inte går att förutspå håller däremot inte då investerare ofta åskådliggör att detta faktiskt är möjligt. Revisorernas beskrivningar av fortsatt driftbedömningen genomsyras genomgående av ett företagsfokus framför ett intressentfokus vilket indikerar en oberoendeproblematik. === Auditors are tasked with examining whether the management´s assumption of going concern is correct or not. The assessment leads to a remark in the auditor´s report in case of doubt about going concern, or alternatively a lack of remark if doubt does not arise during the audit. However, Swedish auditors have problems discovering the risk that indicate bankruptcy. The accuracy of remarks in the field of going concern is generally low, which leaves a lot of room for the occurrence of so-called type I and type II errors. The misjudgements and the low accuracy cause problems for stakeholders, such as investors and lenders. Stakeholders are then not warned about the company´s survival problems and thus were not given the opportunity to take measures to escape negative financial consequences. Previous empirical studies show that auditors´ assessments are influenced by emotions such as comfort and discomfort. Studies show that experience and competence, structure and judgement such as audit time influence going concern assessments and the extent to which auditors experience comfort and discomfort in the assessment. Auditors sometimes show a disproportionate trust in the management skills of companies, which illustrates a bias and an independence problem in going concern assessments. Previous studies, however, mostly apply generalizable approaches. How the auditors themselves describe the going concern assessments is, as far as we know, unclear. The purpose of this study is to describe and analyse the approaches and explanations given by some Swedish certified public auditors as a basis for difficulties in going concern assessments. The study was conducted in the autumn of 2020 with an abductive research approach and six semi-structured digital video interviews. Furthermore, a thematic analysis method was used to compile the transcribed interviews. Despite the fact that they seem to be experienced and competent, the auditors consulted state that going concern assessments are difficult and lead to discomfort. The auditors describe that their views on and use of the standard ISA 570 vary due to, among other things, difficulties of interpretation. However, they do not want more guidelines in the standard due to the fact that the scope for the professional judgement then decreases. The auditors describe that they experience a lack of time in the audit and they state documentation requirements as a time thief. Going concern assessments are also influenced by individual feelings according to the auditors and a perceived discomfort must be reduced through dialogue with colleagues, company management and internal experts in order to achieve comfort. The auditors do not consider that type I and type II errors are incorrect assessments as the theory describes and we can thus state that there are differences between theory and practice. The auditors describe that type II errors are due to sudden events that are impossible to predict because the assessment includes the future. The argument that the future is unpredictable can be questioned because investors often illustrate that this actually is possible. The auditors´ descriptions of the going concern assessment are permeated throughout by a company focus rather than a stakeholder focus, which indicates bias and independence issues.