| Summary: | Syftet med uppsatsen var att granska det politiska samtalet om stockholmsförorters uppkomst, funktion och utveckling mellan 1950 – 1980. Jag har läst och tolkat politiska uttalanden i dokument från kommunfullmäktigetrycket som finns digitaliserade hos Stockholms stadsarkiv och ställt det mot en del tidigare forskning. Björk, Wulf och Bäckström har skrivit uppsatser/avhandlingar inom olika discipliner med fokus på stadsplanering, hur den påverkar människor och vilka effekter det ger, vilket är intressant att ställa mot de politiska uttalanden i källmaterialet. Resultatet visar att politikerna ansåg att vård, skola, trafik, handel och en givande fritid bestående av idrott, natur och kultur var vitala komponenter för en trivsam förort och att den goda medborgaren skulle anpassa sig efter det och gå på teater, vistas ute i naturen och allmänt vara skötsam. Barnfamiljer var extra eftertraktade till förorterna då de ansågs vara extra goda medborgare som skulle nyttja de nybyggda skolorna. Dessa barn växte dock upp samtidigt som en ungdomskultur trädde fram, en grupp medborgare som inte hade en självklar plats i förorten och som politikerna ansåg vara ett problem vilket resulterade i att förorten under 60 - och 70 – talet började omnämnas i alltmer negativa sammanhang. Förorterna blev stökigare, fick sämre anseende och det uppstod en segregation mellan förort och innerstad där förorten lockade till sig resurssvaga hushåll som i många fall var invandrarfamiljer, även det en ny grupp i samhället som krävde resurser som inte fanns i förorterna. Politikernas samtal om förorten hade utvecklats till att från på 50 – talet vara optimistiska till att kring 80 – talet diskutera arbetslöshet, resursbrist och segregation. === <p>Godkänt datum 2020-06-05</p>
|
|---|
