| Summary: | TIA är en kraftig varningssignal för att drabbas av en allvarligare hjärt-kärlhändelse, bland annat stroke. Hjärt-kärlsjukdomar är beroende av levnadsvanor, där låg nivå av fysisk aktivitet är en viktig faktor. Bland de viktigaste behandlingsmetoderna mot hjärt-kärlsjukdomar, både primär - och sekundärpreventivt, är förändring av levnadsvanor. Rådgivning om fysisk aktivitet bör bestå av individanpassade muntliga råd i kombination med skriftlig information och uppföljning. Sjukgymnaster som träffar TIA-patienter har möjlighet att informera patienterna om fysisk aktivitet men det är inte känt i vilken omfattning detta sker. Syftet med denna deskriptiva studie var att genom en enkät undersöka om och hur sjukgymnaster gav råd angående fysisk aktivitet till TIA-patienter. 25 sjukgymnaster deltog i studien. Samtliga träffade regelbundet TIA-patienter. Resultatet blev att en majoritet av sjukgymnasterna gav korta, individanpassade råd, oftast utan uppföljning. Huvudsyftet för sjukgymnasterna var att bekräfta eller förkasta TIA-diagnosen genom bedömning av eventuella fysiska funktionsbortfall. Organisatoriska, tidsmässiga och resursmässiga hinder kom ibland i vägen för informationen. Konklusionen var att fysisk aktivitet som sekundärprevention hos TIA-patienter inte har en självklar plats i hälso – och sjukvården idag.
|
|---|
