| Summary: | Depression och psykisk ohälsa är idag ett stort hälsoproblem. Trots att motionens positiva hälsoeffekter är välkända är det få inom sjukvården som använder fysisk aktivitet som kompletterande behandling vid depressionstillstånd. Syftet med denna kvalitativa studie var att identifiera och beskriva personalens erfarenhet och syn på fysisk aktivitet som en del av den psykiatriska omvårdnaden vid depressionstillstånd. Studien var en kvalitativ studie med strukturerande fokusgrupp intervjuer som analyserades med hjälp av innehållsanalys där ett huvudtema; Att ha kunskap och idéer men att inte få till det, två teman och sju subteman utgjorde resultatet. Resultatet från studien visade att vårdpersonalen upplevde att det var bättre förr då det var en mer strukturerad tillvaro med motion och planerade aktiviteter på varje avdelning som patienterna skulle delta i. Resultatet visade både på hinder och möjligheter när det gällde fysisk aktivitet som omvårdnadsåtgärd. Slutsatsen var att personalen hade stora kunskaper kring omvårdnadsåtgärder vid depression men det fanns ett stort behov av förbättrade rutiner för fysisk aktivitet vid depression för linneliggande patienter. === Depression and mental illness is now a major health problem. Although the physical health benefits are well known, there are few in health care that uses physical activity as complementary treatment of depression state. The purpose of this qualitative study was to identity and describe staff's experience and views on physical activity as part of psychiatric care for depression condition. The study was a qualitative study of structuring focus group interviews who were analyzed using content analysis in which a major theme; To have knowledge and ideas but not getting to it, two themes and seven subthemes, was the result. The results of the study showed that nursing staff felt that it was better before when it was a more structured life with exercise and planned activities of each department that the patients would participate in. The results showed both obstacles and opportunities in terms of physical activity as health care measure. The conclusion is that the staff has knowledge of care measures for depression but it is a great need for improved physical activity on depression for patients in psychiatric clinic.
|
|---|
