JAG ÄR LITEN, OCH JAG KAN LEKA, KOMMUNICERA OCH UTVECKLAS : En kvalitativ studie om förskollärares beskrivningar av yngre barns kommunikation i leken
Syftet med studien var att undersöka hur förskollärare beskriver de yngsta barnens olika sätt att kommunicera i leken samt på vilket sätt de kan stötta barns kommunikativa kompetens. Studien utgår från en kvalitativ ansats där nio förskollärare från fem olika kommunala förskolor intervjuades. I unde...
| Main Authors: | , |
|---|---|
| Format: | Others |
| Language: | Swedish |
| Published: |
Mälardalens högskola, Akademin för utbildning, kultur och kommunikation
2020
|
| Subjects: | |
| Online Access: | http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:mdh:diva-48784 |
| Summary: | Syftet med studien var att undersöka hur förskollärare beskriver de yngsta barnens olika sätt att kommunicera i leken samt på vilket sätt de kan stötta barns kommunikativa kompetens. Studien utgår från en kvalitativ ansats där nio förskollärare från fem olika kommunala förskolor intervjuades. I undersökningen har använts semistrukturerade intervjuer. Det insamlade datamaterialet har bearbetats utifrån en tematisk analys. Studien har teoretiskt tagit avstamp i det sociokulturella perspektivet. Resultatet visar att de yngsta barnen i förskolan använder sig av olika kommunikativa strategier som verbal och icke-verbal kommunikation samt alternativt och kompletterande språk. Även tystnad och konflikter används som kommunikation i leken. Leken benämns som en process där barnen genom sitt deltagande i sociala aktiviteter kan utveckla sina kommunikativa kompetenser. Studiens slutsats är att de yngre barnen inte begränsas i sin kommunikation om det verbala språket inte är utvecklat, de använder sig av andra kommunikativa strategier för att göra sig förstådda. |
|---|