| Summary: | Syftet med denna studie är att beskriva och analysera hur pedagoger använder digitala verktyg inom grundsärskolan utifrån ett didaktiskt perspektiv. Studien har en kvalitativ ansats som är abduktiv för att studera och analysera den verklighet som finns i skolan i arbetet med digitala verktyg. Datainsamlingen skedde på sex grundsärskolor i södra Sverige, från åk 1-10. Heldagsobservationer med låg grad av struktur samt halvstrukturerade parintervjuer var de metoder som användes. Analysen skedde sedan i flera steg. Först gjordes en kvalitativ innehållsanalys för att få fram teman och kategorier. Sedan gjordes en analys utifrån det sociokulturella perspektivet och till sist ur ett didaktiskt perspektiv med en fördjupning på undervisningsstrategier. Resultatet av vår analys visade att ur ett sociokulturellt perspektiv blev samspelet framträdande. Eleverna hjälpte varandra mer spontant och lärarna planerade för samspel på ett mer medvetet sätt. Pedagogerna ansåg att det var positivt för eleverna i grundsärskolan att använda digitala verktyg. Men för att få ett positivt lärande hos eleverna krävs det att pedagogen är engagerad, intresserad och närvarande. Ur ett didaktiskt perspektiv blev det mest framträdande att pedagogerna ansåg att eleverna lärde sig både auditivt, visuellt och taktilt genom att arbeta med digitala verktyg. Digitala verktyg är också ett alternativt verktyg för elever med motoriska svårigheter och kommunikations svårigheter. Det var också tydligt att pedagogerna ansåg att eleverna blev motiverade genom arbete med digitala verktyg. Samverkan med hemmet blev enklare genom att pedagogerna använde sig av olika sociala medier. Varför pedagogerna använde sig av digitala verktyg, var att det ur ett samhällsperspektiv är en nödvändig kunskap för eleverna. Dessa kunskaper gör eleverna delaktiga i det tekniksamhälle som är under ständig utveckling. Vi tolkar det som ett framtidsperspektiv.
|
|---|
