| Summary: | Forskning kring TAKK och slutsatser om att det bidrar till barns språkutveckling existerar. Däremot finns det begränsad forskning kring vilka situationer och på vilket sätt TAKK hjälper barns språkutveckling i förskolan. Syftet med vår undersökning var att få en djupare förståelse för om och hur metoden TAKK kan hjälpa barn i sin språkutveckling och i vilka situationer språkutvecklingen främst sker. Studiens syfte uppfylldes genom ett arbete centrerat kring två frågeställningar: Hur hjälper TAKK barns spåkutveckling i förskollverksamheten enligt pedagogerna? och i vilka situationer upplever pedagogerna att TAKK har mest språkutvecklande effekt? Studien genomfördes med hjälp av kvalitativ forskningsmetod där intervjuer med pedagoger i förskoleverksamheten analyserades. Den teoetiska utgångspunkten i analysen av empirin utgår från Lev Vygotskijs perspektiv. De begreppen i den valda teorin som används är den proximala utvecklingzonen, situerad lärande, imitation och indikativ funktion. Resultatet visar att samtliga pedagoger anser att TAKK hjälper barns spåkutveckling genom att TAKK ökar deras självkänsla och känsla av inkludering. Det uppvisar även att pedagoger har stort ansvar i barns språkutveckling. Det framkommer även att TAKK har som mest språkutvecklande effekt i inskolningsperioder, rutinsituationer och situationer med flerspråkiga barn.
|
|---|
