| Summary: | Syftet med denna studie är att synliggöra hur lärare arbetar med skönlitteratur i svenskundervisningen och deras syften med sitt skönlitterära arbete, med fokus på elevers läslust och lustfyllda skönlitterära upplevelser. Såväl lästid som läslust har sjunkit enligt PIRLS (Skolverket, 2019b). Det har skapat ett orosmoment i form av huruvida den negativa inställningen till läsning resulterar i mindre lästräning och därmed även en sämre läsförmåga. Studiens utgångspunkter har primärt varit läsning som social praktik, literacy och även begreppet läslust. I studien har vi använt oss av kvalitativ metod där vi har intervjuat sex legitimerade lärare som undervisar i svenska i årskurs 4–6. Resultatet av studien visar utifrån informanternas utsagor att de väljer att använda sig av högläsning, boksamtal och bokcirklar. De väljer även att använda sig av elevnära texter, vilket syftar till texter med innehåll såsom händelser, karaktärer och språk som eleverna lätt kan relatera till enligt informanternas beskrivningar. Vidare används skönlitteraturen för att utveckla elevers läslust, språk, läsförmåga samt för att skapa kulturell och social förståelse. Slutsatserna i denna studie är att lärarna arbetar med att utveckla elevernas literacyförmåga, vilket inkluderar språkutveckling och meningsfulla sammanhang där elevernas erfarenheter och intressen tas tillvara för att skapa lust att läsa och lära.
|
|---|
