| Summary: | Syftet med denna studie är att fördjupa förståelse kring hur konstnärlig verksamhet kan hjälpa elever till en integrerad förståelse för hållbarhet. Pedagoger inom de estetiskt praktiska ämnena talar om estetiska lärprocesser och att man kan lära genom konst. Med utgångspunkt ifrån John Deweys icke-dualistiska världsbild och embodied cognition, hävdar Mark Johnson att den mening vi tillskriver något, inte bara består av språkliga koncept, utan snarare är sammankopplade neuronkluster som bygger på kroppsliga intryck. Konstnärlig verksamhet kan, enligt Elliot Eisner, utveckla vår förmåga att skapa föreställningar och ge formmässiga uttryck åt en förståelse. Det finns alltså teoretisk grund för att konstnärlig verksamhet skulle kunna vara ett hjälpmedel till att skapa och uttrycka förståelse. För att undersöka detta utgick jag från en skoluppgift med två klasser på gymnasiet estetiska program. Eleverna skulle i grupp skapa konstverk kring klimatproblematiken som trots allt gav hopp. Som metod valde jag att analysera konstverk av fyra elevgrupper och gruppintervjuer med dessa elever. Resultatet visar att dessa grupper utvecklade en egen konceptualisering genom det konstnärliga arbetet. Gruppmedlemmarna tenderade också att ta till sig förståelsen och göra den till sin egen. Här bidrog den konstnärliga processen men också gruppdynamiken kan ha medverkat.
|
|---|
