| Summary: | Inom forskningen råder stor oenighet angående vad som orsakar dyskalkyli och det används olika benämningar på liknande företeelser. Studiens övergripande syfte är därför att utifrån aktuell forskning om dyskalkyli undersöka vilka resultat som kan urskiljas samt undersöka i vilken grad man kan använda dessa i den dagliga verksamheten. Studien utgår ifrån två forskningsfrågor, ur vilka olika perspektiv beskrivs dyskalkyli i aktuell forskning, internationell såväl som svensk, samt vilka lämpliga och gynnsamma undervisningsmodeller rörande dyskalkyli rekommenderas av forskarna? För att besvara studiens frågeställningar har en litteraturstudie av nyare vetenskaplig forskning om dyskalkyli genomförts med blicken på vad som ligger bakom fenomenet, svårigheter vid kartläggning, samt att urskilja gynnsamma undervisningssätt för elever med dyskalkyli. Forskningsöversikten bygger på de forskare som varit mest aktiva och tongivande sedan decennieskiftet, detta för att ge en bild av dyskalkyli utgående från den senaste forskningen. Även vissa äldre arbeten nämns, då de hänvisas till i nyare arbeten. Studiens resultat tolkades och analyserades genom att använda systemteori samt Piagets utvecklingspsykologiska teori. Resultat visar att forskning om dyskalkyli genomförs i huvudsak från tre perspektiv, medicinskt, psykologiskt och pedagogiskt. Resultaten pekar på att det finns stor oenighet vad gäller forskningsinriktningar och intressen. Studien visar på några principer för undervisning av elever med dyskalkyli, vilka kan bli en vägledning för lärare. Fler konkreta pedagogiska exempel vilka bygger på vetenskapliga metoder, samt har prövats i verkligheten, behövs i framtiden. Resultaten visar att det finns ett behov av tvärvetenskaplig forskning för att kunna reda ut hur låga prestationer i matematik fastställs och förebyggs, samt vilken hjälp eleverna får i undervisningssituationen. Vidare kan man se att forskare är både positiva och negativa till begreppet dyskalkyli. Den övervägande delen av den forskningslitteraturen - såväl från det medicinska, psykologiska och pedagogiska området – nämner svårigheter i taluppfattning.
|
|---|
