| Summary: | Abstract Att ge adekvat stöd och behandling till sexuellt våldsutsatta kvinnor med psykisk ohälsa och substansmissbruk är komplext, Trots att problematiken uppmärksammats sedan mitten av 1990-talet står det klart att bristerna kvarstår. Sedan 2003 är rekommendationen att psykisk ohälsa och substansberoende ska behandlas samtidigt. Syftet med uppsatsen är att belysa hur professionella inom psykiatrins och socialtjänstens öppenvård upplever möjligheten att erbjuda adekvat vård till våldsutsatta kvinnor med psykisk ohälsa och substansmissbruk samt möjligheten till samverkan med andra aktörer. Ansatsen i studien är kvalitativ, det vill säga bygger på semistrukturerade intervjuer och tematisk analys. Informanter rekryterades via ett bekvämlighetsurval och sju intervjuer med professionella inom socialtjänsten och psykiatrin genomfördes. Intervjuerna genomfördes utifrån en vinjett av en fiktiv ung kvinna och med hjälp av en semistrukturerad intervjuguide. Intervjuerna transkriberades och analyserades med hjälp av tematisk innehållsanalys. Resultatet bekräftar tidigare forskning hos de sju informanterna i studien i det att de inte har möjlighet att erbjuda adekvat vård och behandling till sexuellt våldsutsatta kvinnor med psykisk ohälsa och ett substansmissbruk. Därtill är det en organisatorisk utmaning att navigera i en komplex verksamhetsdomän där olika aktörer verkar i stuprör med skilda förklaringsmodeller till hur målgruppen ska bemötas. === Abstract Providing support and treatment to women who have been sexually abused and also have comorbidity of substance abuse and mental disorder is complicated. Despite the fact that the problem has raised attention since the mid 1990's, it is evident that the shortcomings remain. The recommendation from 2003 is that both mental disorders and substance abuse be treated in parallel. The aim of the essay is to illuminate to which extent professionals in psychiatry and the social services experience the possibilities they have to offer adequate care to sexually abused women, while aso having the possibility of co-operation with other agencies.The approach of the study is qualitative, built on semi-structured interviews and thematic analysis. The informants were recruited by means of a comfort sample; seven interviews were conducted with professionals within the social welfare and psychiatric services. Interviews were held concerning a fictional construction about a young woman, using a semi-structured interview-guide. The interviews were transcribed and analysed with the help of thematic content analysis. The information gleaned from the interviews confirms earlier research such that there is a consensus among the interviewees in the study, that they do not have the possibility of offering adequate care to women who have been sexually abused and who have comorbidity of pychiatric disorder and substance abuse. Additionally, to navigate simultaneously in a complex domain of professional services, where representatives for different areas of function work in a cascade of different models-of-explanation on how to approach the patient group, is a serious organisational challenge.
|
|---|
