| Summary: | Syftet med denna uppsats är att undersöka hur den enskilde pedagogen kan arbeta för att låta skolelevers egna funderingar och ställningstaganden utgöra en integrerad del av deras undervisning i ämnet religionskunskap. Uppsatsens frågeställning är: Hur kan undervisningen i religionskunskap utformas så att elevernas röster synliggörs och tillåts influera undervisningen på djupet? Ytterligare ett av uppsatsens syften, som dock är underordnat det ovan nämnda, är att redovisa den livsfrågeundersökning som varit en del av undervisningsprocessen. Materialet som ligger till grund för denna undersökning är dels mina egna iakttagelser kring undervisningsprocessen som ägde rum inom ramen för undervisningen kring judisk tro och tradition, dels elevernas skriftliga svar på de livsfrågor jag ställt dem inför. Dessutom ingår en av eleverna utförd utvärdering av arbetssättet. Materialet bearbetas med hjälp av teoretiska perspektiv i rådande kurs- och läroplaner samt min förståelse av Hegels dialektiklära, dessutom förhåller jag mig till tidigare utförd forskning inom området. En central tanke i uppsatsen är att elevernas röster med stor behållning kan användas som en utgångspunkt för undervisningen och göras till studieobjekt. Med hjälp av Hegels grundläggande tanke att kunskapsutvecklingen är lika mycket en process som ett slutresultat, utformade jag en undervisningsprocess som väl uppfyller de krav som kursplanen ställer på bearbetningen av elevernas livsfrågor och läroplanen på elevernas delaktighet i undervisningen.
|
|---|
