| Summary: | Denna uppsats diskuterar det faktum att många lärarstudenter inom Religionsvetenskap och lärande är kristna eller, i mer sällsynta fall, bekänner sig till någon annan traditionell religion. Enligt läroplanen skall undervisningen i skolorna vara icke konfessionell, vilket skulle kunna uppfattas som något av ett problem om lärarstaben i det aktuella ämnet är aktivt troende. Länge bedrevs undervisningen av kyrkan men efterhand växte kraven på objektiv undervisning och statliga skolor tog över och sekulariserade undervisningen. På 1960-talet var kravet på objektivitet så stort att många lärare blev rädda för att undervisa och på så sätt råka påverka sina elever med sina egna åsikter. Nu har kraven på objektivitet mattats och detta kan ses i de undersökningar som ligger till grund för denna uppsats. Lärarstudenter och gymnasieelever efterfrågar inte objektivitet i lika stor utsträckning och man kan skönja en återgång till de romantiska tankarna . Trots detta ställer sig denna uppsats kritisk till det faktum att så stor andel av de blivande religionslärarna är erkännande troende. Detta på grund av de resultat som framkom i enkäten som gymnasieeleverna fick besvara. De anser inte objektivitet vara mycket viktigt men tycker trots det att den religionsundervisning de mottagit är till stor del partisk. Man kan tydligt se en polarisering mellan blivande religionslärares och gymnasieelevers syn på ämnet. === This essay discusses the fact that many teacher students within religious education are Christians or, in more rare cases, believe in some other traditional religion. The laws governing Swedish schools state that the education should be non-confessional, something that can be seen as a problem with a confessing staff. For a long time, schools were run by the church, but gradually the demand for objectivity arose and public schools took over and secularized the education. In the 1960´s, the demand for objectivity was so grand that many teachers became afraid of teaching and by mistake happen to influence their pupils with their own views. The demand for objectivity has somewhat subsided and this can be seen in the surveys this essay is based on. Teacher students and pupils in upper secondary school does not ask for objectivity in the same way as they used to and you can see a return to the more romantic ideas. Still, this essay is critical of the fact that so many teachers-to-be are confessing themselves to a belief; this due of the results from the questionnaire concerning upper secondary pupils. They think objectivity is not of the highest importance but still claim that the religious education they receive is to a large extent partial. One can clearly see a polarization between the upper secondary pupils and the teacher students’ opinions.
|
|---|
