| Summary: | I oktober 2006 lade Cecilia Wikström fram en motion om införandet av en nationell litteraturkanon i svenska skolor, och i oktober 2007 lades motionen på nytt fram av Wikström. Införandet av en kanon i skolan innebär en lista böcker som alla elever ska läsa. Jag har i detta arbete ställt upp ett antal frågeställningar rörande en litteraturkanon i svenskämnet, hur deras medvetenhet om begreppet ser ut, vad ett införande av en kanon kan innebära, vilken problematik som är knuten till begreppet, samt om det inte egentligen inte redan finns ett slags outtalad kanon bland lärare i svenskämnet. Jag har intervjuat sex stycken lärare på gymnasiet med olika lång erfarenhet av undervisning i Svenska om begreppet litteraturkanon generellt, samt vad de anser att införandet av en officiell kanon skulle innebära, för deras undervisning samt för ämnet i allmänhet. Jag har genom mina undersökningar kommit fram till att det redan verkar finnas ett slags konventionskanon i svenskämnet, och de olika lärarna verkade ha en ganska likriktad syn på vilka de viktiga författarna i svensk och utländsk litteratur är. Åsikterna var delade om införandet av en officiell kanon, men en slutsats man kan dra är att om det redan finns en konvention, så skulle ett införande av en kanon innebära en möjlighet till större rättvisa, då man nationellt skulle kunna föra en debatt om vilka författare som skulle finnas med och varför, ur en ideologisk synvinkel. Problematiken med införandet av en kanon kan sägas vara den restriktiva problematiken vid urvalet av författare, samt att lärarens frihet i undervisningen skulle begränsas.
|
|---|
