| Summary: | Syftet med det här arbetet är att belysa modersmålslärares uppfattningar om hur två skolors sätt att organisera modersmålsundervisning påverkar elevers möjligheter att nå kursmålen i modersmål samt elevers motivation att lära sig det egna språket och kulturen och hur detta avspeglar sig i självbilden och identiteten. Undersökningen genomfördes genom att jag intervjuade sex modersmålslärare på två kommunala grundskolor. Den ena skolan, skola A, har valt att bedriva modersmålsundervisningen efter ordinarie skoltid, utanför timplanen och den andra skolan, skola B, har valt att integrera modersmålsundervisningen inom ramen för skolans ordinarie timplan, i form av tvåspråkiga klasser. Resultatet av undersökningen visar på att modersmålslärarna på skola A finner det vara svårt att nå alla kursmålen med skola A:s nuvarande organisationsform. Modersmålslärarna på skola B anser att den tvåspråkiga undervisningsformen bidrar till en positiv måluppfyllnad för eleverna. Modersmålslärarna på skola A menar modersmålsundervisning utanför timplanen medför vissa negativa effekter på elevernas motivation att lära sig språket och kulturen, medan modersmålslärarna på skola B upplever att eleverna påverkas positivt i sin drivkraft att lära sig språket och kulturen. Gällande undervisningsformernas påverkan på elevernas självbild och identitet var samtliga modersmålslärare överens om att undervisningen påverkar eleverna på ett positivt sätt. Dock uppger modersmålslärarna på skola A att modersmålundervisning efter timplanen sänder ut signaler till eleverna att modersmålet inte är lika viktigt som det svenska språket. De elever som drabbas hårdast av det är de elever som är osäkra och blyga för att tala sitt modersmål. Slutsatsen är att modersmålsundervisningen bör disponeras mer tid och integreras inom ramen för den ordinarie skolverksamheten och att det är viktigt att man inom skolkontexten uppmärksammar flerspråkiga elevers kultur och språk för att stärka deras språk- och identitetsutveckling.
|
|---|
