| Summary: | I detta arbete undersöks huruvida det finns en fackspråklig utveckling hos elever under deras gymnasietid i relation till vilken årskurs de tillhör och då indirekt mängden undervisningstimmar i fysik de erhållit. Undersökningen går ut på att elever från årskurs 1 till årskurs 3 får svara på fem fysikfrågor med anknytning till vardagssituationer och fenomen. När svaren sammanställts jämförs sedan de olika årskursernas frekventa svar med varandra för att finna tendenser som pekar på eventuell fackspråklig utveckling bland eleverna. Ur sammanställningen görs även ett försök till att kartlägga vilka språkval informanterna gör för att förklara fysikaliska fenomen.Resultatet av detta arbete är att det går att urskilja en tendens till att en fackspråklig utveckling sker hos elever under deras gymnasietid. Elever använder fysikaliska ord och begrepp i större utsträckning för att förklara fysikaliska situationer och fenomen. Däremot finns ingen entydig tendens till att elever använder sig av mer abstrakta och dekontextualiserade svar utan väljer att använda sig av en kontext som de är bekväma och vana vid. Förhoppningen är att detta arbete bidrar till vidare studier som leder till tydliga strategier för en språklig utvecklande undervisning. === In this work, it is examined whether there is a development of pupils‟ language ability in physics during their upper secondary school time. The work takes a look at the development in relation to the grade the students belong to and thus indirectly the amount of teaching hours in physics they have received. The study is done by having students from grade 1 to grade 3 answer five different physics questions related to everyday situations and phenomena. After the answers are compiled, the frequent answers of the various grades are compared with each other to find tendencies that point to possible language development among the students. An attempt is also made to map out which language choices the informants make to explain physical phenomena.The result of this work is that it is possible to distinguish a tendency for language development in physics among students during their upper secondary school. Pupils use in physical words and concepts to a greater extent to explain physical situations and phenomena the further along they are. However, there is no clear tendency that students use more abstract and decontextualized answers, but rather choose to use a context that they are comfortable and accustomed to. It is hoped that this work will contribute to further studies that lead to clear strategies for language-developing teaching.
|
|---|
