| Summary: | Nyanlända och flerspråkiga elever är en grupp som missgynnas av att flerspråkighet inte lyfts in som en resurs i undervisningen och att de inte möter ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt i tillräcklig utsträckning. Syftet med studien är att som speciallärare inom språk-, läs och skrivutveckling genomföra en intervention med mål att utveckla undervisningen tillsammans med två ämneslärare på ett sätt som ger eleverna möjlighet att använda ett pedagogiskt transspråkande som en resurs i sin språk- och kunskapsutveckling. Studiens avgränsas till en klass i årskurs 6 och två lärare som arbetar tillsammans i klassen. Genom observationer, handledande samtal och datorstödda intervjuer framträder behovet av tid, vägledning och stöd för lärarna när det gäller att arbeta transspråkande och språk- och kunskapsutvecklande. Även behov av en ökad samverkan mellan skolans olika aktörer framträder. Vad som också syns tydligt är en medvetenhet om vikten av att bejaka elevernas flerspråkighet och en positiv attityd till flerspråkighet hos ämneslärarna. Ingen betydande skillnad i lärarnas praktik kan skönjas efter interventionen. Detta kan ha sin förklaring både i det lärarna säger; att de behöver tid, stöd och fortbildning samt interventionens begränsade omfattning. Speciallärarens fördjupade ämneskunskaper och uppdrag att verka som ett stöd för ämneslärare skapar dock ingångar för att utveckla ett proaktivt arbete för att förhindra att nyanlända och flerspråkiga elever hamnar i sårbara situationer. Detta efterfrågas explicit av lärarna i interventionsstudien.
|
|---|
